Vevve Jäderlund
Yoga World
Min YogaspaningMindsetTala Ohm YogaYoga

Hur en riktig yogi bör leva sitt liv, och vad du definitivt bör undvika

Jag har fått frågan hur min yoga-livsstil ser ut, liksom sådär generellt, vad gör yogis hela dagarna? Just jag är nog inte rätt person att fråga, jag är väldigt oyogisk. För det första så svär jag, ofta och helst i långa ramsor. Det var grövre förr, idag har jag mycket egna svordomar, eller kraftuttryck. Typ analflik, den är klockren och går att applicera på så mycket – från att slå i tån till att slå ut ett glas (ekologiskt natur-)vin på mattan. Svärandet är ganska direkt kopplat till den andra grejen som bidrar till min oyogiskhet – jag blir arg. Redigt, jävla, skitförbannad om jag ska vara helt ärlig. Det liksom brinner till i huvudet på mig och ingen logik kan räta upp mig. Oftast är det gällande orättvisor och min älskade pojkvän drar sig tillochmed för att prata om vissa ämnen med mig ibland, just för att jag blir så arg.

Jag blir också avundsjuk, för det är så orättvist att det finns människor i världen som har fått det jag vill ha. Jag då? Varför får inte Veronica vad Veronica vill ha? Förstå hur mycket bättre livet skulle vara då! Ofta varar detta martyskap bara någon millisekund och det uppkommer av en anledning: otacksamhet. Det vet jag ju om jag tar ett andetag, men hur lätt är det när inget i världen någonsin går som jag vill?

En av de viktigaste delarna av att vara en äkta yogi är vigheten, om du inte kan böja, bända, flexa dig in  obskyrdom kan du lika gärna skita i att ställa dig på mattan. Du är liksom inte en del av klubben då. Jag kan som tur är göra några balla handbalanser för att fejka mig igenom allt och än har ingen märkt att mina höfter är lika stängde som ett kassaskåp och att jag är 22 cm från golvet i min spagat.

Som alla vet är yogis veganer också (miiiinst vegetarianer), inte ens där lyckas jag träffa rätt.
Visst, jag äter knappt kött, då det smakar kadaver allt som oftast, men jag svullar i ost och vältrar mig i ägg, sötar med honung och äter sushi utan förbehåll.
På vischan, där jag bor, har vi massa ekologisk grejor, Saltå Kvarn ligger ett stenkast här ifrån och Nibbles Handelsträdgård lika så. Trots detta kan jag inte hålla mig från att hänge mig åt en påse Wild Chips eller  en grillad bit rådjursinnerfilé skjuten nästgårds.

Jag har svårt att säga Namaste (även om jag tycker att innebörden är så fin får jag inte ur mig ordet)
Min dagliga meditation pågår inte i flera timmar, inte ens en halv
Det finns inget lugn som omger mig, jag är en naturkatastrof som virvlar fram

Trots allt detta, mina tillkortakommanden som yogi, fortsätter jag praktisera. Fortsätter jag att ställa mig på mattan och flöda som att det inte fanns någon morgondag. För, för mig handlar inte yoga om att inte svära, eller vara arg eller avundsjuk – det handlar om hur jag möter mig själv när jag upplever de stunderna.
Det spelar ingen roll att jag inte kommer ner i spagat, en stark kropp ser annorlunda ut för oss alla.
Att jag äter kött, eller animaliska produkter, innebär inte att jag inte respekterar livet eller Ahimsa(Yamas – inte skada), genom yoga uppskattar jag flödet i naturen och värdesätter det jag äter – grönt eller rött.
Det är en yoga-livsstil för mig.

Avslutningsvis vill jag lämna er med den här klockrena videon:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=IMC1_RH_b3k]

5 kommentarer

  1. Haha, helt underbart bra skrivet Veronica! Känner så igen mig i det du beskriver – från början ville jag inte ens yoga pga att jag var så stel och så stressad – och tyckte yoga mest var flum och konstiga ställningar och rörelser, haha.
    Nu yogar jag i klass men också hemma och det blir verkligen kontraster.
    Och jag tänker så här, att bara för att man inte är supervig eller dricker gröna drinkar jämt eller inte kommer ned i spagat, så betyder det ju ingenting i sammanhanget – du gör din yoga, jag gör min – allt utifrån våra behov och förutsättningar. Det är yoga 🙂
    Namasté 🙂

  2. WOW! guuuuu så UNDERBART att läsa det här inlägget! Jag är stel och ovig, svär, är inte vegetarian eller vegan. Yogar inte varje dag (även om det just nu, IDAG blev den dagen då jag bestämde mig för att yoga varje dag i 3 veckor!). Tack, tack för att du visar att yoga är för ALLA <3 Så glad att jag funnit din blogg, yogobe och alla härliga inlägg på #beyoga365 med alla grymma peeps!

    1. Tack!
      Jag är så glad att DU hittat till min blogg och #beyoga365. Du har sån fantastisk energi och delar med dig på ett sätt som gör att fler känner sig sugna på yoga – frekking amazeballs! Precis så som Yoga ska va (enligt mig 😉 )

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.