Vevve Jäderlund
Yoga World
Tala Ohm YogaYoga

Den sanna historien om modern yoga och asanas

Vad som är “riktigt” och “inte riktig” yoga kan debatteras i oändlighet. De som “vet bättre” fördömer den mindre ansedda “gymyogan” eftersom det bara handlar om stretch, medans den mer anrika äkta yogan är flera tusen år gammal. Att se ner på den fysiska delen av yoga och anse att meditation är den enda sanna yogan är inget nytt. Vivekananda, en av de första swami (vis man) som kom över till staterna var tydlig med att han tyckte det var under honom eftersom han var från ett högt kast och kopplade de fysiska asanas till beteende som man fann hos fakirer och gymnaster i de låga kasten. På samma sätt ser vi idag snobberi mellan de olika grenarna och kommer det något nytt så är det absolut helt fel, oavsett vad det förespråkar.

Sanningen är att mycket av den fysiska yogan som vi känner den idag inte alls är flera tusen år gammal, den är några hundra år gammal och mycket influerad av militär träning, västerländsk gymnastik och indisk brottning. Ordet asana betyder från början sittande position och den traditionella Hathayoga redogör för 32 poser, varav 20 är sittande, 7 är liggande eller bakåtböjningar, 4 armbalanser och en stående. Inget huvudstående, eller handstående, ingen spagat inte ens en nedåtgående hund.

Mark Singleton en amerikansk läkare och ashtangayogi har forskat i yogans historia och även skrivit boken Yoga Body – the origins of moderns posture practice. En bok som omkullkastade många myter om vad traditionell yoga är och kommer ifrån. Enligt Marks fynd är yogan som vi får lära oss idag att vara en del av den tusenåriga tradition, egentligen är till följd av att indierna i början på 1900-talet ville förbereda sig för strid mot engelsmännen. För att stärka sig fysiskt och bygga upp motståndsrörelsen mot britterna som intagit Indien tog de delar från militärträning, brottning och skandinavisk gymnastik som de maskerade under begreppet yoga (för att ingen skulle veta det verkliga syftet) och gjorde sig redo för kamp.
När sedan T. Krishnamacharya, ett tungt namn inom yoga, kom att bygga sin grund var det från samma ställe han hämtade inspiration. Krishnamacharya var lärare till B.K.S. Iyengar – Iyengaryoga – och K. Pattabhi Jois – Ashtanga yoga. Den stilen av yoga som han lärde ut var resultatet av sitt experimenterande med traditionell hatha, gymnastik och brottning. Hans utgångsposition var att vara innovativ och han jobbade mest med att lära ut yoga till unga pojkar och män. Det som vi idag känner som Ashtangayoga var från början en mall för hur en lärare kunde lägga upp en bra klass, inte tänkt som någon oföränderligt.

Det finns ingen exakt redogörelse av den tusenåriga historia som yoga ursprungligen bygger på. En del hänvisar till texter som inte finns och andra håller krampaktigt kvar vid något som någon snubbe sa för evigheter sedan, som att det skule vara helt relevant idag. Sanningen är den att yoga växer, förändras, modiferiar och yoga som vi i väst känner den idag är inte vad den var för flera tusen år sedan.
Med det sagt tycker jag inte att vi ska förvanska den fantastiska tradition som är yoga, med alla myter, och visdomar som den bär på. Vi behöver bara lära oss att tänka själva, ifrågasätta och sluta döma. Framförallt tycker jag att det är svårt att idag, flera hundra år efter något skett påstå mig veta vad intentionen var, är inte det lite förmätet? Varför kan vi inte bara dra lärdom av det som har varit men bygga det i själva behöver? Ge cred där cred ska ges men också våga experimentera, känna efter, anpassa, utvecklas. Se din yoga som en egen gren på yogaträdet, det innebär inte att du sviker traditionen, mer att du hedrar den och blir en del av det stora trädet med många rötter och grenar. Din stil är en naturlig del av utveckligen.

Fler länkar för dig som vill läsare vidare:

5 kommentarer

  1. Hej! Den boken har jag varit intresserad av och nu ännu mer! (Jag hittade hit via Jeanna.) Många säger att många förkastar yogastilar och gymyoga hit och dit, har du hört eller sett någon göra det? Jag är uppriktigt intresserad för själv har jag aldrig gjort det. Aldrig hört någon säga så eller skriva det. Däremot har jag hört och läst många upprepa den frasen ganska många gånger. Är det kanske rentav en myt? Jag tror att det finns många vägar till samma mål och det är ju inte så att något är “bättre” än något annat. Kanske älskar vi själva att polarisera? Däremot finns det självklart olika nivåer av kunskap. Jag har svårt för kunskapsförakt.
    Det som oroat mig är när jag i min egen yogaundervisning träffat människor som faktiskt skadat sig när de yogat på gym. En vän till min dotter fick instruktionen att stå på huvudet allra första gången hon provade yoga på Friskis och Svettis. Hon var ung, 16 år och gjorde som hon blev tillsagd, hon höll på att bryta nacken och då hade hon ändå tränat gymnastik. Det blev svullen nacke, nackkrage och medicin. Då undrar man hur lång utbildning och framför allt egenträning de har när de står framför andra människor och ska instruera. En yogavän till mig som jag gick instruktörsutbildning med, blev tillfrågad av just Friskis och Svettis för att gå en “utbildning”och jobba för dem. Hon tackade ja, behövde pengar när hon pluggade. “Utbildningen” var en helg. EN HELG. Det spelade ingen roll om du hade yogat innan eller inte. Hon var chockad och kunde inte jobba där. Nu säger jag inte att alla gym fungerar likadant men man måste ha koll på den som ska undervisa helt enkelt. Det är just sånt som gör mig skrämd och jag brukar själv uppmana till varsamhet på många olika sätt. Kanske framför allt vem du väljer att undervisas av. Så jag tror att debatten handlar om lite olika saker, det är lätt att blanda äpplen och päron när man kanske faktiskt pratar om olika saker? Kanske upplever någon det som att de uppfattas som “sämre” för att de har lite erfarenhet och kunskap? Jag vet inte, men någonstans kommer ju allt ifrån som hävdas. Vad tror du?
    Sen tror jag att urgammal visdom aldrig blir inaktuell även om “någon snubbe sa det för evigheter sen”.

    1. Välkommen hit Annika, och tack för din superintressanta kommentar! Jag fick verkligen tänka till och ta mig tid att svar
      Jag har hört många förkasta och se ner på gymyoga, hamnat i flera diskussioner om vad som är rätt och fel (oftast med yogalärare som inte läst sin historia) – men håller med om att det ibland låter som/faktiskt blir till en fras många slänger sig med.

      Och precis som du är inne på är det en mångbottnad diskussion, då en del yogainstruktörer som håller klasser på gym gått en kortare utbildning och kanske inte fått tillräckligt med underlag för att faktiskt leda deltagarna skadefritt under sina klasser. Huvudstående är en sådan klassisk sak som diskuteras och faktiskt har lett till många skador (även felaktiga chaturangas och backbens blir stora ajaj). Så jag ser och håller med om att det finns en problematik med bristfällig utbildning och okunniga yogainstruktörer på gym. Men det finns också 300-timmars lärare som lär ut på gym, där de kanske väljer att säga allt på svenska, skipar ohm och meditation, just för att avflummifiera och sänka tröskeln så fler vågar sig in på att utforska yogan.
      Samtidigt som det finns 300-timmar lärare som, enligt min antominördmening, har alldeles för dålig koll på kroppen och börjar hetsa sina elever in i positioner deras kroppar inte är redo för – och detta sker på yogastudios – så det blir som du säger, äpplen och päron, så många saker att diskutera och lyfta.

      Haha ja ”den där snubben från evigheter sen” – visdom kan jag hålla med om aldrig blir inaktuell. Men saker som att kvinnor inte ens fick yoga förut, eller sedan inte under mens, eller om du ser på gamla videos med B.K.S. Iyengar eller Pattabhi Jois och deras tolkning av linjering och teknik (aj!), eller hela Guru-traditionen som lett till så många övergrepp samt att folk inte tänker själva, eller den ständigt aktuella (mänskliga grejen) att kategorisera in i mer och mindre värt – det är inte visdom enligt mig.
      Yamas, Niyamas och de 8 grenarna, prana och självutforskande egenutveckling – det är sann visdom som aldrig blir inaktuell (även om det var någon snubbe som sa det för evigheter sen” 😉

      Hoppas du gillar boken och att du fortsätter komma tillbaka till bloggen med fler av dina tankar!

      1. Härligt med långt svar! Jag håller så med dig i att det inte finns någon markör för när en yogalärare gör “rätt” med sin elever. Däremot brukar kunskap, erfarenhet och egenträning borga för att man åtminstone har nosat på problem och svårigheter. Men visst finns det många näsor i vädret även bland yogainstruktörer som gått långa utbildningar. Och därför blir det extra viktigt att det känns rätt för en själv utifrån den lärare man väljer.
        Har det skett många övergrepp i “hela Guru-traditionen”? Själv har jag en guru och jag är så tacksam för det. Det handlar absolut inte om att inte tänka själv. Det handlar om att underordna sig någon som har mycket mer kunskap än du själv. Jag har stångat mig blodig ibland i tanken, men när jag böjt nacken och gjort det jag fått så har allt hänt med mig. Själsligt. Fysiskt. Så jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har en mentor och vägledare.
        Sedan vill jag säga att yoga när du har mens är ingen bra idé utifrån mitt synsätt. Jag har bloggat om det ett antal gånger, det här är kanske det bästa inlägget
        http://enaningomyoga.blogspot.se/2012/07/mens-en-tillgang.html
        Håll till godo! 🙂

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.