Vevve Jäderlund
Yoga World
MindsetTala Ohm YogaYoga

Att jobba emot sig själv, lika slöseri som att aldrig utmana?

Bilden ovan är från gårdagens asanagenomgång, jag i bunden duva, Satu på min rumpa = härlig öppning för min psoas. Men det var inte det vi skulle prata om idag.
Lina som också går Depth denna vecka sa något smart här om dagen, något i stil med (jag parafraserar) att man förlorar massa energi när man bromsar sin yang eller hetsar sin yin. Jag som är snabb, hetsig, lever efter “kör ba kör” kan bli helt galen av att hamna bakom sega människor som går i bredd och bromsar mitt tempo om jag är on speed, och bromsar därmed även min energi. Försöker jag gå sakta är det som att det bara läcker ut.
Lite samma (tolkar jag det som) menade Lina på en klass, att lär vi hets-majjor oss inte att omvandla yangenergin, utan det blir mer att vi bromsar den, så läcker det.

Samtidigt som vi inte bara ska göra det “vi vill”, då blir vi bekväma, missar utmaningen och möjligheten att växa.
Ingetdera är bra att göra hela tiden, ibland måste vi softa och ibland är det nyttigt att utmanas, och under denna vecka har jag verkligen utmanats, och kommit till några insikter.

Insikt 1) Jag har svårt att gå från yin till yang
Visst kan börja dagen med några yinposer men då göra jag ofta något – jobbar, äter, fixar – innan jag går in på yang yoga eller löping. Här är det som att jag kopplat in i ett system och mindset sedan PANG kommer yangen och jag är ömtålig och helt oförmögen att ta tag, sadla om, kämpa, utmana.

Insikt 2) Jag kör säkert hemma
Förstår att under utbildningar ställs allt på sin spets, men hemma kan jag göra just det jag vill. Behöver inte utmana eller pusha mig själv – visst kan jag göra något tung för musklerna men det är inte pusha, utmana, för mig att göra squats eller springa, men att ta det lite långsammare, hålla lite längre, det krävs push för mig.

Att hitta lärare som utmanar en är toppen, men att hitta styrka och motivationen inom sig själv är ovärderligt. Insikt är väl första steget?

Har du fått några insikter på mattan?
Om vad – dela gärna, och hur du agerade på det.

8 kommentarer

  1. Kloka tankegångar! Detta är något jag klurat mycket på inom ayurvedautbildning och självstudier – vad innebär det att få vara den komposition man är och när behövs balans? Först trodde jag att en kär ba kör som du beskriver det (eller eld, pitta) måste hålla sig stilla hela tiden och en luftig vata måste sitta på en stubbe och grunda sig hela tiden och en grundad kapha måste på aerobics… mycket måsten här. Men det handlar väl snarare om att leva ut den man är för att man mår bäst av att leva sin natur – och vara varsam för extremiteter så man inte blir sjuk. Att få vara eldig och luftig – och balansera sig med lite grundande var dag för att inte flyga iväg eller brinna upp 🙂

    1. Jag gjorde samma “tankemiss” Elina, eld MÅSTE svalkas. Men iom tid på mattan, med mig själv, med andra smarta omkring mig – kanske är jag en pitta eller trä/eld eller..hur vi nu ska uttrycka det, just för att det är i min natur att ska gå först, uttrycka mig kraftfullt, vara passionerad. Och inte att jag ska kväva elden med vatten/pitta med kapha utan veta att när jag bränner ut mig(helst innan) kan jag använda mig av X Y Z för att balansera. eller som du så klockrent skriver: “Att få vara eldig och luftig – och balansera sig med lite grundande var dag för att inte flyga iväg eller brinna upp”

  2. Precis! Ja inte ta bort det man älskar men lägga till det man behöver. Och jag vat väldigt mycket vata förr och kände att livet skulle bli så tråkigt om jag inte “fick” gå på fartiga gruppass, dansa, sotta i idérika härliga samtal, tesa et

  3. Oj då kommenteren drog i väg. Resa skulle det sluta med. Men så när jag i efterhand tänker efter tror jag att mina skogspromenader och stallet och senare även yogan hjälpte med balansen där. Och att det inte fanns sociala medier utan att min hjärna fick vila med en bok. Mina intryck samlades, flög inte i väg.
    Sedan upplevde jag vataöverskott när det blev för mycket av det rörliga luftiga och det mådde jag inte alls bra av.
    Så har jag upptäckt med åren att jag är nästan lika mycket pitta. Och det är väl samma där, att jag kan få älska att käka kryddstark mat, gå på boxningspass, ts täten som du beskrev det, projektleda, etcetra, men inte jobba konstant så att huvudet börjar brinna. För så kan det kännas när jag får pittaöverskott – som att jag vill stoppa in huvudet i ett kylskåp.
    Så överskott mår jag inte bra av. Känner mig sjuk, trött och febrig.
    Men underskott är ju som du tar upp i inlägget samma sak! För när jag haft intensiva jobbperioder och tänkt att “nu ska jag vila genom att inte få intryck eller jobba” och är på tyst retreat eller i alla fsll väldigt kapha-retreat, ja då kan jag känna mig smått nere till slut, som att livet saknar mening.
    Alltså det är fantastiskt bra med grundande, lugn, meditation, tystnad och jag uppskattar det ofta – men för mycket av det leder till underskott av min vata-pitta/min natur, personlighet eller de gul-grön-röda sidorna i personlighetstesterna kvävs eller vad vi nu ska tala i för termer.
    Nå väl alla har nog fattat poängen för länge sen. Min inre vata babblar bara på här nu.
    Ha det GREAAAAT Och tacktacktack för att du inte dämpar din pitta allt för mycket, då skulle ju inte vi andra få ta del av din glöd, om.du skulle sitta i ett kylskåp dagarna långa menar jag 🙂

      1. I know you! Det är banne mig inte lätt med balans. Pittor (öhm…) är nämligen ALL IN. Allt eller inget. Bromsa är nödvändigt men tråkigt. Så jag har nog landat i att man inte behöver köra på tvåans växel genom livet utan att det är helt okej att gasa på och vara helhjärtad. Och balansera upp det med regelbunden yin men inte för länge 😉

  4. Hej Vevve!
    En av de bästa sakerna med yogan upplever jag är att den ökar insikt om var jag är och vad jag behöver för att må bra. Det “luriga” är ju att när jag är ur balans så drivs jag ofta ännu mer mot det som får mig ur balans, antingen det är det alltför uppskruvade eller nedvarvade. Att lägga tid på att känna in mig själv i rörelse och stillhet hjälper mig att känna vad jag behöver.

    Jag har en fundering som jag undrar om du har något svar på: Varför används idag termerna “yin” och “yang” (från kinesiska filosofin) så flitigt inom yogan men ytterst sällan “langhana” och “brahmana” som är motsvarigheten på sanskrit och som ju egentligen ligger närmare yogan? Jag tror ursprunget finns i ayurvedan och yogaterapi och viniyogan. Det spelar ju kanske inte någon roll egentligen vilka ord man använder, men jag är väldigt fascinerad av hur dessa begrepp från båda kurlturerna förklaras när man djupdyker i dem. Det finns massor att lära.

    En sak jag tänkte på efter att ha läst ditt inlägg är hur Yin-yang-symbolen är formad, så vist och värt att reflektera över; hur det vita och svarta fälten är sammanfogade till en balans, hur de liksom sväller upp för att sedan avta och lämna plats för sin motsats, men hela tiden finns en kärna av dess motsats kvar där fältet är som störst. På samma sätt som aktivitet och återhämtning hela tiden samspelar. Jag tror att det lilla punktformade fältet av motsatsen som man ser i symbolen innehåller en stor visdom. Det är värt att reflektera/meditera över. Jag tror jag sätter mig ner en stund direkt 😉

    Namasté
    Lotte
    Yogaelev och yogalärare

    1. Halloj Lotte!
      jag gör precis samma – när jag som mest behöver yogan “hinner jag inte”, jag tänker att det får jag nog öva på hela livet. har blivit lite bättre att iaf ta mig tid för någon minuts meditation eller en yinpose så det är bättre än noll.

      Angående “yin” och “yang” har själv funderat på det (visste dock inte om ”langhana” och ”brahmana” utan mer varför ett kinesiskt begrepp en indisk tradition) och mitt svar är (en kombination av svar jag fått och egen fundering) att när yinyogan växte blev ‘den andra’ yogan automatisk yang. Det du nämner låter mer semantiskt korrekt men eftersom den lugna, håll länge-stel är så kopplad till begreppet yinyoga blev det andra liksom yang yoga. Även om jag aldrig börjar med, eller hört någon annan säga, välkommen till min yangklass. Jag upplever att det bara är i yinsammanhang man pratar om yangyoga.

      Visst är det cool! jag hörde någon, kommer för mitt liv inte på vem det var just nu, som pratade om just det. Att det finns alltid yin i yang och yang i yin, de kan inte existera utan varandra och de ‘håller’ varandra. det är också det som skapar flux.
      Grym fundering, ska fnula på den – tack!

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.