Vevve Jäderlund
Yoga World
Everyday YogaTräningYogaYoga med Vevve

14-dagars Program med rörlighetsfokus DAG 1

Okej så dag 1 av 14-dagars program med rörlighetsfokus, dagens klasser är Yinyoga med rörlighetsfokus och Rörlighetspass 1 (P1). I gårdagens inlägg hittar du all information om programmet: klassupplägg, videor, motivation till val av övningar och massa länkar.

Idag stod det Yinyoga för rörlighet på schemat. Följt av Rörlighetspass 1 (P1).

Det var ett tag sedan jag rörde på mig i något format och det kändes tydligt redan under morgonens yinyogaklass. Märker också att jag snart ska ha mens vilket såklart påverkar hur kroppen mår och svarar i de olika positionerna.

Under rörlighetspasset fick jag bra kontakt med kroppen, när jag skriver bra kontakt menar jag att det kändes som att kroppen svarade, jobbade med de musklerna i de tänkte områden. Det här är absolut inget som jag alltid har lyckats med utan kommit ju mer jag kopplat in närvaro och medvetenhet i min träning. Det är också med det som min träning börjat ge helt andra resultat.

P1 börjar med dynamiska övningar för att få muskeltonus (väcka musklerna) vilket gör dem mer redo för själva rörlighetsaspekten. Som sagt, att bara hänga och tänja ger inte den typen av mobilitet och funktion som jag är ute efter. Styrkemässigt kändes kroppen toppen, men märkte också att jag inte helt kunde hitta mjukhet i övningarna vilket absolut begränsar mig från att nå mitt maximala ROM (Range Of Motion eller rörlighetsomfång) någonsin. Å andra sidan som vi vet skiljer sig kroppen i dagsform, beroden på mat, sömn och anat så mitt max idag var just detta. Inte bättre eller sämre, bara detta.

Överlag kändes det som att tanken bakom upplägget gav de effekter jag hade hoppats. Jag var stark, varm och mjuk när jag nådde “peaken” i hanuman och kroppen kändes pigg resten av dagen.
Ser fram emot imorgon och dag 2!
Hur kändes första dagen för dig?

2 kommentarer

  1. Hej
    Känner helt klart av det motstånd som PMS ger, särskilt för mig i bröstryggen som gör att andningen blir ytlig och ansträngd. Så både igår och idag var jag tvungen att avstå från att knäppa händerna bakom huvudet när jag kom fram i King Arthur, det funkade bara inte.

    Då min baksida varit stel och ländryggen ovillig ett tag så var jag mest orolig för att det var här det mesta motståndet skulle vara men icke, det är i bröstryggen som skiten sitter- så fel man kan ha.

    jag kämpar vidare!
    Lois

    1. Jag hör dig syster, ibland bara går det inte.
      Om yoga gav ut guldstjärnor skulle den gå till den som lyssnar på kroppen och jobbar med den, istället för att egot tvingar en att ex fläta händerna bakom huvudet. Skönt att ländryggen hänger med och känn dig stolt att du tar dig till mattan och faktiskt hör vad din kropp säger – snyggt!

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.