Vevve Jäderlund
Yoga World
Everyday YogaMindsetTala Ohm YogaYoga

Säger du JA fast du vill säga NEJ?

Har du någon gång funnit dig i en situation, med en kollega, vän eller familjemedlem och upplevt skav?
Att situationen liksom inte är smidig, den andra parten vill något annat. Eller kanske är det till och med så att ni är lite oense och du vill göra allt behagligt igen. Så du försöker vara till lags, underlätta, kompromissa. Så du säger JA fast du vill säga NEJ?
Det är inte en dålig sak att vilja få andra att må bra, men när det är på bekostnad av sitt eget välmående… är det verkligen välgörande då?

Jag menar inte att du ska börja söka, skapa, provocera fram mass konflikter. Mer ställa dig frågan, varför känner du att du behöver ‘fixa’ alla obekväma situationer? Varför är den andra partens bekvämlighet viktigare än din? Talar du din sanning i den här situationen, eller försöker du komma undan på det minst obekväma sättet?

Såklart kommer det här ur att jag själv uppmärksammat mig möta situationer så. Sprungen ur en tanke eller intention att samarbeta, underlätta och smidiggöra upptäckte jag att jag backade in mig i ett hörn. Kom ur situationer med känslan att jag inte riktigt varit sann mot mig själv. Att jag värderat mig själv under den andra personen.
Inte okej alltså.
Samtidigt vet jag att jag kan vara kantig och burdus, så hur kan jag vara lyhörd och respektfull mot andra, samtidigt som jag hedrar min egen integritet. Utan att göra avkall på mig för att få andra att må bättre, vara mer bekväma.

För min del handlar det om att tycka att jag är lika viktig, inte mer eller mindre, som dem jag omger mig med. Att lita på att om jag får en känsla är den helt valid, men det är inte samma sak som obestridbar sanning. Att försöka se situationen ur flera perspektiv och vara medveten om att vi möts och samtalar från olika synvinklar.
Stå för min ståndpunkt, men aldrig förminska.
Att respektera, men aldrig ta skit.
Etablera mina gränser, hedra min egen integritet.

Hur gör du?

6 kommentarer

  1. Viktigt inlägg, svår fråga! Känns in i magen detta inlägg så jag gissar att jag behöver fundera/känna på dessa aspekter mer.
    Respektera andra människor OCH respektera sig själv. Va schyst men inte äta andras skit. Klurigt! Det kommer vara folk som blir besvikna på en genom livet det går inte att undvika och det faktumet avskyr jag. Men inte leva emot sina värderingar för att underlätta för en miljard andra med olika åsikter åt alla håll, man slår knut på sig.
    Och inte lägga skit på andra (jag är rädd att jag kan göra det när jag börjar noja, att det går ut över andra så jag tänker på hur jag är som samarbetspartner rätt ofta) svårt med relationer. Tror att när något går emot ens värderingar, när något känns in i magen så betyder det något och det är bra att prata om det med personen om.möjligt. jag upplever situationen så här vad tänker känner du.
    Men nu var ju frågan om att när man vill göra det smidigt för andra hela tiden. Känner mycket väl igen det. Kanske försöka tänka att man pratar om sak och inte person, att det inte är en konflikt mellan personerna utan att man har olika åsikter i ett handlande. Svårt när man vill ha go stämning och inte konflikt.
    Kanske skriva ned hur du vill att situationen ska vara. Hur det varit om du inte hade brytt dig om att behaga den andra. Och säga det men vänligt och respektfullt.
    Äch så svårt att veta när man inte vet situationen. Men du frågade hur vi gör. För mig är det otroligt olika beroende på vad det gäller och med vem.
    Kram på dig

    1. Håller så med dig Elina, supersvår fråga.
      Jag tror jag landar allt mer i att ju mer jag respekterar mig själv, ju tydligare kan jag vara mot andra och känna mig bekväm i att lämna över ansvaret tillbaka hos dem för deras reaktion. Eller vad tror du?

  2. Jag tycker det är skitsvårt rent ut sagt. Så fort jag tror att det skär sig pga mig kan jag få ångest om hjärnan är på det humöret. Samtidigt kan jag bli besviken på mig själv för att jag inte följer min egen vilja. Helt nyligt försökte jag mig på en relation som inte alls va i linje med det som kändes rätt och det sket sig så efter det ska jag bara göra det som känns rätt för mig och inte kompromissa med mig själv. Det vinner man ingenting på enligt min erfarenhet. Vissa bakslag tycker jag är helt okej. Men det är ett stort steg att bara vara medveten om det och jobba på det.

    1. Håller helt med det är så svårt! Bakslag, eller bara en händelse som inte gick som planerat? Jag tänker att vi behöver vara snällare i oss själva hur vi värderar när det inte går som planerat. För precis som du skriver Ida, vi lär oss, växer och gör bättre nästa gång.

  3. Min eviga “kramp” i livet. Vill vara snäll – vänder mig ut och in – tror jag är helt och hållet omtänksam – behöver respekt tillbaka – får inte det – BAAM, offerkoftan kommer på och jag känner mig sviken / arg / offer.

    VET att jag vill komma ur det men känner mig som en egoistisk megabitch när jag behöver stänga in mig och lagas. Som ovanstående kommenterade handlar det om en ångest när väl ansvaret för mig själv ska tas. Samtidigt så ringer din mening i texten: Varför är den andra partens bekvämlighet viktigare än din?

    Tack för ett tankeväckande inlägg!

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.