BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Everyday YogaMindsetTala Ohm YogaYogalärartips

Är det normalt att tröttna på att hålla klasser?

Som ni vet tror jag starkt på att dela alla delar av livet, och rollen som yogalärare. Något jag skrivit om i förbifarten förut är att jag tagit paus från mina klasser och PT-kunder i perioder. Det finns yogalärare som har 16 klasser i veckan, och Personliga Tränare som har 35 kunder i veckan och inte känner behovet av att ta paus, så när jag med snitt 7 klasser och 3 PT-kunder ville avsäga mig allt kände jag mig misslyckad och oseriös. Kanske var jag inte verkligen menad att vara yogalärare om jag inte ens orkade jobba så i fem år, för det hade någon sagt att jag var tvungen att ha många klasser i flera år innan jag kunde hitta min röst, utveckla min egen nisch eller kunde klassas som en bra lärare.
Och om jag då inte ens pallade 7 klasser kändes det solklart i mitt huvud att jag kunde ge upp alla tankar på att utveckla min roll som yogalärare.

Tack och lov pajjade jag magen för typ åtta år sedan, och sedan dess har jag som en inbyggd STOPP-funktion. Det går liksom inte att tvinga mig till något för då lägger kroppen ner. Det var glädjen till det jag gjorde som fick mig att orka med höstens intensiva schema, men för något år sedan fanns inte ens det och då var en klassfri termin den enda vägen.
Jag hade helt enkelt tröttnat på att hålla klasser. Min egna praktik var obefintlig, jag hade noll inspiration och ingen ork, inte heller där kunde jag hämta något till mina klasser. Jag märkte hur jag efter varje avslutad klass tänkte “det här gick sådär, jag behöver planera om till nästa klass” och så försvann tanken lika fort som den kommit. Sedan hux flux var det 2 minuter innan nästa klass skulle börja och jag var lika oförberedd och osugen som sist.
Förutom att det sög musten ur mig kändes det riktigt ojuste mot de som kom på mina klasser, de hade investerat tid och pengar som jag inte levererade till.

Det här inlägget skrivs nu eftersom jag vet att många fler än jag finner sig i svackor, dels i sin egna yogapraktik men också i sitt yogalärande. Och det är helt normalt att tröttna på att hålla klasser, du är inte oseriös, ovärdig eller misslyckad för det.
Ser vi på det med lite distans: de flesta har ett “vuxenjobb” utöver sina klasser, och kanske en familj med lite andra åtaganden utöver det. Nu har ju jag inga barn men efter att ha jobbat i Stockholm ett år, med 3h pendling om dagen vill jag ÖSA beröm över alla er som orkar göra något när ni landat efter att ha kommit hem på kvällarna. Bara det sög fan musten ur mig! Någonstans bland allt det ska du få tid för din egen praktik för att dels hålla dig någorlunda frisk i skallen, men också för att få din fysiska träning och inspiration till dina klasser.
Om du försöker leva på dina klasser behöver du ta flera uppdrag i veckan, vilket förmodligen innebär en hel del framochtillbaka, plus stressen som är att få in tillräckligt med lön. Klart som fasiken att det tär på glädjen du kände i början när det fortfarande var rosa moln och nyförälskat.

Så jag sa upp alla mina klasser, gjorde annat, hittade tillbaka till min min egna rutin och pö om pö började jag sakna mina klasser, kunde sitta och dagdrömma sekvenser jag skulle ha med, eller instruktioner för hur jag skulle lära ut något. Kanske sker det samma för dig, kanske inte det går såklart inte att säga. Men jag uppmuntrar dig verkligen att våga ta en paus med dina klasser om det inte känns som att det ger dig något eller du kan göra ett bra jobb. Tillåt dig själv distans för att se vad som är sant och relevant för dig idag, så att du inte fortsätter nöta på en linje som du satte för några år sedan.

Du som läser och känner igen dig, dela gärna med dig hur du gjorde när du fann dig i svackan.
Tog du en paus eller hittade du ett sätt att motivera dig “igenom” det?

Tags : yogalärare
Annons

Populärt från Yogaworld.se

8 kommentarer

  1. Jobbar själv som gymnasielärare, men känner igen det där med att man i perioder inte har lust alls att hålla i kurser/ansvara för klasser. Det är naturligt att behöva ladda om, bra att du lyssnar på kroppen!

  2. Vevve jag älskar dina ord, dina klasser, den du är just för att du delar allt – när det är ljuvligt och och bläh, när du känner dig på topp och när det är svackor. Du säger så klokrenr kloka ord, vishet och stärker många av oss som läser. Snackade med en vän som var trött på att hålla klasser och hon sa att det är så skönt att läsa/höra om fler som har det, hon hade läst detta inlägg och stärkts. Men oavsett hur mycket vi som går på dina klasser älskar det, du är viktigast. Ta pauser gör allt du behöver, det är ditt liv!
    Jag har tagit många pauser från jojournalistiken och först i tro att jag skulle sluta helt, sedan för att jag insåg att jag behövde variation, ny inspiration, regelbundna retreats för att vilja skriva igen.
    Men även om jag skulle komma fram till att jag aldrig mer vill skriva är det också okej. Allt är så jäkla okej!!

  3. Jag har hållt i många yogaklasser, det tog mig 7 år att inse, nu är tiden mogen att ordna retreater för att fokusera och ge 100% yoga igen! Lägga energi på 3 hela dagar el 1 vecka, 2-3 ggr/år. Det blev det som jag numer brinner för, och sprider bättre och i hjärtat! Namaste alla yogisar ??

  4. Fint och intressant att läsa dina ord. Visst är dagar då man är mindre inspirerad och tankar kommer om hur/om man lägga upp kommande terminer. Särskilt då man har annat jobb på sidan om. För min del, och förmodligen flera med mig, är ju kruxet att jag hyr lokal, har en egen studio. Och då är plötsligt beslutet mer avgörande. Inga klasser=säga upp lokalen.
    Behöver inte yogaklasserna för mitt levebröd, utan det handlar mer om att ge upp en vision.

Lämna en kommentar

Annons