Vevve Jäderlund
Yoga World
MindsetTala Ohm Yoga

Bättre fly än illa fäkta?

Så länge som jag minns har jag haft åsikter, starka åsikter om… ja typ allt faktiskt.
Åsikter om hur olika behandlade tjejer och killar blev i lågstadiet, och mellanstadiet, och högstadiet och.. jag ni vet
Åsikter om orättvisor i världen, om politik, om rättigheter.
Om stora incidenter och små skitsaker.
Om hur folk kör bil och väljer att klä sig.
Som sagt, om typ allt.

Det är utmattande att ha så starka åsikter om så mycket, det konsumerar en hel del energi.
Så många gånger som jag önskat att jag inte såg alla de här sakerna, orättvisorna, problemen. Velat blunda för min intensiva övertygelse om rätt och fel. Försökt svalka elden.
Men vi är som vi är, så elden fortsätter brinna.

Och vi vet ju hur det går, när lågorna tar över, den mysiga brasan blir till en okontrollerbar skogsbrand.
För mig övergår de starka känslorna till ilska, fördömande och irritation.
Delar av mig själv som jag absolut accepterar, men på inget sätt vill ska styra mitt liv.

Sedan tidiga tonår, eller förmodligen tidigare än så, har “att kliva bort från en strid” aldrig varit ett alternativ. Och varje samtal, orättvisa, konfrontation har jag mött just så. Som en strid.
Med rapp käft, och obestridbar övertygelse om min egen suveränitet har jag gått all in för att vinna.
Med sista ordet, en tvekande motståndare eller pokal i handen som målbild.

Som vi vet är förändring det enda konstanta, och någonstans mitt i livet kändes det allt mindre intressant att vinna.
Suget minskade att leta upp konfrontationer.
Behovet att påpeka alla andras bristande logik eller argument mattades ut.
Ju mindre jag matade den elden, ju mer falnade den.

Vilket låter bra, att inte brinna ut, inte ödsla min energi på att tjafsa om oviktigheter.
Att finna ödmjukhet och självinsikt.
Men det slog över, jag orkade/vågade/kunde inte mana mig själv att stå upp för något, och såg hur jag tummade på allt mer av min egen integritet.
Det blev så mycket enklare att bara vara tyst, att inte behöva fila på argument, eller stå stadigt för det jag tror på.

Så jag har samlat mina krafter, funderat på om det är bättre att fly än illa fäkta, och funnit mig i det hela.
Att se det som samtal mer än strider.
Som möjligheter att lyssna och lära, istället för att högst skrika ut mina ståndpunkter.
Ibland är det rätt att stå stadigt, och ibland att mjukna och släppa på stridsberedskapen.

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.