Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

BLOGGMENY
YOGA WORLD
Annons
Annons
Everyday YogaTala Ohm Yoga

Att tappa tilltron till yoga – och hitta tillbaka till min väg

Här om dagen skrev jag att jag hade tappat tilltron till yogan. Att jag förut såg det som något allsmäktigt, nästan som en huvudnyckel som löste allt. Och att jag inte riktigt ser det så nu.
Några av er har bett mig att förtydliga vad jag menade, + att jag själv lovade ett eget inlägg i ämnet så låt mig utveckla vad jag menar.

När jag letade mig till yogan i tidernas begynnelse (typ 13 år sedan) var det av fysiska anledningar. Eller helt ärligt visste jag inte riktigt vad yoga var eller varför jag drogs till det, men när jag väl hittade det som höll mig kvar var det ashtanga yoga och hur min relation till min kropp förändrades.
Jag spelade fotboll och basket som ungdom, började med gruppträning och sedan styrketräning på gym. När jag hittade yogan var det som att jag tog all träning till nästa nivå. Min kroppsmedvetenhet skärptes, resultaten kom snabbare och flertalet av mina fleråriga krämpor försvann.

Samtidigt som den aspekten blomstrade blev jag också mer medveten om mitt inre. Fick verktyg jag letat efter, om hur jag skulle förhålla mig till mina tankar likväl som omvärlden. Fick försmak på något slags lugn och självsäkerhet.
Ju mer jag befann mig i yogasfären fick jag också en omtänksam, självgranskande reflekterande värld presenterad för mig. Där alla fick vara som de var och där möjligheterna till utveckling var oändliga.

Ni hör ju, det var värsta mirakelkuren.
Trodde jag, eller tyckte jag.
Tills jag inte gjorde det längre.

Tills jag såg hur flera av de personer som lyfts, och själv framställer sig själva, som genuina guider/lärare/facilitatorer agerade på rädsla och med småsinthet. Var falska helt enkelt.
Att aktörer som tog, och gavs, plats inom yogabranchen inte alls lever som de lär. Men värre är att andra storspelare ser detta och okej:ar det. Ger sitt godkännande med shout outs på Instagram eller sitt namn i ett samarbete.

Tills jag öppnade ögon för vilken kulturell historia yogan vilar på, och hur Indien använder yoga för att försköna sin egna nationella identitet. Samtidigt som många skolor i väst, och gurus världen över, utnyttjar dem som söker sig till yogan för sitt alternativa egenintresse.

Och tills jag förstod att yoga inte var lösningen på att fysiska åkommor som fanns.
Jag visste ju att “det fanns yogaskador” men om man bara yogade rätt och tillräckligt varierat behövdes ingen annan träning.
Men steg för steg märkte jag i min egen kropp att det inte var så, att jag behövde annan träning. Och ju mer jag läste, lyssnade och pratade ramlade den sista delen av den tidigare så perfekta idén om yoga ner från piedestalen. Jag och Sara pratar bland annat i avsnitt 15 om hur yogan varken tillgodoser behovet av konditionsträning eller stötar (vilket vårt skelett behöver).

Så.
Om hela grejen med personlig utveckling var skitsnack, och kroppen inte blev starkare av att yoga – varför skulle jag slösa min tid på det?

En riktigt bra fråga, och en ovärderlig kris.
Jag tror att alla relationer behöver gå igenom kriser, eller prövningar iallafall.
Det ger mig chans att se på allt med nya ögon.
“Vem är jag i den här relationen?”
“Vad tycker jag om det här just nu?”
“Går x i linje med mina värderingar?”

Efter en del rannsakande påminde jag mig själv att jag yoga för min skull, och att yoga ska tjäna mig, jag ska itne tjäna yogan.
Jag kom fram till att hela grejen med personlig utveckling inte är skitsnack för min del. Det finns mycket i lärare-lärlingsrelationen från yogatraditionen som motsätter mig, och faktiskt inte behöver gilla. För min egen del, oavsett vilken av rollerna jag innehar, spelar ifrågasättande, integritet och självupplevning stor roll.
Det innebär inte att jag inte kan utforska flera av de delar jag dras till eller finner hjälpsamma.

Det finns, och kommer fortsätta finnas, aktörer/lärare/gurus/profiler som agerar i egenintresse och är falska, men jag orkar inte lägga min tid på det. Jag vill fokusera på min yogapraktik. Samt i min roll som yogalärare fokusera på att erbjuda det bästa jag kan, oavsett om det är en klass, ett poddavsnitt eller en yogalärarutbildning.

Och nej, yoga räcker inte för mig kroppsligt. Men med den insikten kan jag minska mina förväntningar och planera in annan träning som tar mig mot det målet jag satt upp.
Ta pressen av att yogan ska fixa allt, och i den enkelheten se storheten i vad det faktiskt erbjuder.

Så jag fortsätter med min 40 dagars yogastreak för att hitta in i rutinen igen, med kalibrerad inställning.
Idag var det Dive into Big Backbends med Kathryn Budig där jag gjorde prepparbete mot Eka Pada Rajakapotasana (enbent kungsduva) när hon och resten av klassen gjorde Natarajasana (Kungsdansaren). Följt av lite eget arbete mot Hanumanasana (spagat) och några minuter med skivstången.
Den optimala kombinationen av att bli vägledd och ta eget ansvar för min praktik.
Med nyfikenhet på hur det här kommer arta sig.

Annons

Populärt från Yogaworld.se

4 kommentarer

  1. Bra formulerat och insiktsfullt..👍.Har funderat sen igår å jag tror att den ger mig näring och energi. 🧘‍♀️ Starta idag med fot/handlederna. Fyller på med mer insikt om mig själv ✌🙃. Sänder en cyber GO kram 🤗

  2. Wow. This is why I love you. Haha. Jag började läsa dina blogginlägg för ca 2 år sedan och älskar dina down to earth, no bullshit men jävla modigt och ärligt from the heart! Jag har senaste tiden gått igenom liknande upplevelser. Var på Bali för fjärde gången i april och var med om allt det här du skriver om. “Ägandet” och namngivandet till vad som räknas till yoga, vad och hur en yogi bör vara. Kände mig för första gången så vilsen. Den där nyfikenheten försvann och jag började känna mer och mer att yogan blivit en marknad där yogis, gurus, you name it börjar bli too much.
    Det satte frågetecken kring mig själv, både min egen praktisering och rollen som yogalärare. Började sakna fotbollen, den fina gemenskapen med mindre “Ego fokus”.
    Jäklar vad dina ord resonerar med mig. Tack för att du vågar dela med dig! Det är så mycket sanning i det du säger.
    Något som har hjälpt mig enormt är:
    – Bara att dyka upp på mattan räknas! Kroppen kommer att tala om för mig vad jag behöver. Intentionen för att allt blir my kind of yoga…
    – Innan en yogaklass säger jag till mig själv: Det skulle lika gärna vara en fotbollsträning, sånglektion eller vad som helst. Det handlar inte om vad jag lär ut, däremot Varför jag väljer att dyka upp och dela med mig. Plötsligt blir det både mindre seriöst, samt mindre krav på vad Yoga bör vara.

    You will find your way, du är redan på den😊

    1. Tack för din ärliga sårbarhet Nathalie, det är trist att så många upplever den vilsenheten, men viktigt och starkt att vi delar när vi hamnar där. Så vi påminner varandra om att det inte är oss det är fel på, att det är fullt naturligt att ha dalar.
      Jag försöker tänka att alla får yoga på sitt sätt, men när vissa sätt blir att förtrycka andra, att få dem att känna sig fel måste vi säga ifrån. Och ge styrka åt dem som behöver det.

      Bara att dyka upp räknas – så jävla rätt!
      Vi kan dela sal eller tankar, men i grund och botten är yogan en personlig praktik.

      ps hoppas vi får chansen att ses IRL snart. På tiden ju 😉

Lämna en kommentar

Annons
Annons