Vevve Jäderlund
Yoga World
Tala Ohm YogaYoga

PCO/PCOS, infertilitet, IVF och längtan efter barn

Ni som följer mig främst på Instagram vet att jag har pratat mycket om hur jag i höst sätter mig i skolbänken igen, vilket jag är superpepp på! Men den här hösten kommer också ha fokus på något mer personligt då jag och min pojkvän ska påbörja IVF, provrörsbefruktning. Något jag inte ser fram emot lika mycket, då resan hittills varit jobbig, och som jag förstår det är IVF ingen dans på rosor.

Jag har tänkt massor över att publicera det här inlägget. Om att öppna upp kommer öka stressen i situationen. Men då jag själv upplevt hur viktigt det är att få veta att någon annan genomgår liknande resa, kändes det som att det vägde över.
Om vi går tillbaka några år gjorde jag en utredning om min mensvärk från helvetet. Efter att ha stångats mot (främst manliga) läkare som sa åt mig att ta två alvedon och bita ihop kom jag äntligen vidare och de undersökte då om jag hade endometrios. Vilket kortfattat är att livmoderslemhinnan växer utanför livmodern. Jag kommer ihåg att jag googlade massor och då stötte på begreppet PCO/PCOS (Polycystiskt ovarialsyndrom) vilket också stämde in på mina symtom (förjävlig mensvärk, oregelbunden mens, minskad sexlust trots att jag slutat med p-piller). Så när läkarna kom fram till att jag inte hade endometrios frågade jag om jag möjligtvis kunde ha PCO/PCOS PCO då fick jag till svar att det hade jag absolut inte.

Vad är PCO/PCOS?
Detta var typ 6-7 år sedan och jag var då helt övertygad om att jag aldrig ville ha barn så jag tänkte inte mer på det. Men livet gick som det gjorde och jag ändrade mig, jag ville visst ha barn. Så vi började försöka bli gravida. När det inte hände något på någon månad, några månader, ett halvår var PCO/PCOS uteslutet det hade jag ju fått svar att jag inte hade. Så vi fortsatte att traggla, ha all mer okul sex på rätt dagar, mäta temperatur och köpa LH-stickor i bulk.
När inget hänt på ett år sökte vi oss till klinik som redan vid första kontakten anade att jag inte hade ägglossning och började utreda om jag inte hade PCO/PCOS… och mycket riktigt det hade jag.
Snabbt förklarat innebär det att jag har många äggblåsor på båda äggstockarna (kan också ha på bara ena) och för mycket testosteron i kroppen. Vilket gör att jag inte för ägglossning, som i sin tur gör det svårt att bli gravid.

Å ena sidan var det skönt att få svar på varför det inte blivit någon graviditet, och att min rubbning var varianten som innebär att jag har för många ägg, inte för få. Å andra sidan kände jag frustration och svek över att inte fått rätt fakta redan från början. Men allt händer som det ska, och det var bara att ta situationen som den var.

IVF, provrörsbefruktning och att ha någon att dela det hela med
Så jag har käkat medicin varje menscykel för att se till att bara en äggblåsa blir stor nog att kickas igång, men då det inte heller gett önskat resultat ska vi nu alltså påbörja IVF, provrörsbefruktning. En hormonell, och emotionell, bergochdalbana som på inget sätt garanterar resultat.
Mitt stjärnstoft i allt det här är Martin, min pojkvän/sambo/knasboll och hur vår relation har stärkts av det här. Hur det har fått oss att prata på en helt ny nivå. Hur vi har växt samman och dels som att framtidsplaneringen känts mer verklig, men också att vi lärt oss leva nu. Inte sätta saker på paus eller skjuta dem framåt.
Nu är nu.
För varje gång jag brutit ihop hos läkaren, blivit förtvivlad när mensen kommit och velat ge upp. Velat släppa alla tankar på att fortsätta försöka. Har han varit där, delat min sorg men med sitt filbunke-lugn och bamsestora hjärta stått stadig med tilliten att det här kommer gå vägen.
Det har verkligen varit fantastiskt att få lära känna den här sidan av honom. Att vår relation har tagit den här vägen, när den lika gärna kunde ha nötts ner.
Med det i ryggen tar vi nu alltså nästa steg tillsammans. Vart det nu leder oss.

23 kommentarer

  1. Det kommer gå skitbra! IVF och PCOS är bästisar, och PCOS är trots allt inte så dumt – det gäller bara att få ordning på torpet så att säga. Lycka till i massor, och vill du bolla med en IVF-syster är jag aldrig långt borta <3

  2. Fina, fantastiska människa. Så glad jag är för er som får svar äntligen på något så viktigt och stort. Och alla goda energier er med in i hösten! Jag ser fram emot att få följa via dina sociala kanaler, om det blir mycket eller lite spelar ingen roll såklart, men önskar dig och er ju det bästa!

  3. Åh, stor kram! Skönt att få svar och få hjälp. Fint att du delar, och du verkar ha fint stöd vid din sida. Kan inte föreställa mig riktigt hur det är, men skickar hållna tummar och tår.

    1. Har verkligen det bästa stödet <3
      Är så svårt att förklara, eller föreställa sig. Och känns inte som att jag på något sätt är förberedd för IVFen trots allt vi gått igenom

  4. Stor kram och stort lycka till! Har själv PCO/PCOS och 2 fantastiska IVF-barn! Gjorde IVF på Linné-kliniken i Uppsala och de var fantastiska! Det är SÅ VÄRT trots allt slit! ❤️❤️❤️

  5. Åh Vevve, vet inte om du läste det inlägg jag skrev om ”vägen mot en långtifrån självklar ettåring” men vi kämpade också för att få Mira… har också upplevt att det är vanligare med ofrivillig barnlöshet än man tror, men vi får veta det först när vi delar med oss ❤️ Tack för att du gör det. Nu håller jag tummar och tår för er, men vill också skicka 2 reflektioner jag/vi kom fram till när jag/vi gick och längtade bäbis. 1) det finns fler sätt att bli förälder än biologisk; adoption och familjehem kan vara alternativ för familjer där det finns extra hjärterum och kraft. 2) vi fick ställa oss frågan; om det inte blir ett barn, räcker vi då? Räcker vi för varann som familj? (Jensa och jag) och det känns väldigt bra att ha gått igenom det tillsammans, verkligen vridit och vänt frågan och kommit fram till att JA, det räcker. Som du beskriver det, en motgång av detta slag kan verkligen stärka relationen. Kram! ❤️

    1. Hade läst att ni var stödhem men inte om er resa med mini-me (för er andra kan ni läsa här https://majja.yogaworld.se/2018/04/18/vagen-mot-en-langtifran-sjalvklar-ett-aring/)
      Vi har också tänkt i de tankarna, adoption känns inte för oss men familjehem känner vi båda för.
      Och ABSOLUT den frågan (är vi tillräckliga) är så viktig. Eftersom jag länge var helt säker på att jag inte ville ha barn hade vi ställt in oss på att bara vara 2, vilket kändes tillräckligt och fortfarande gör det (eller ja vi är ju 3 u med Chewbacca). Men det vore så härligt att få en lite parvel.
      Tack för dina tankar och att du också delar, vi behövs!

  6. Wow! Vilket inlägg som flög rakt in i hjärtat!
    Något som andra tar för givet är inte alltid så hos andra.

    Ett tips från mig i ert kämpande, googla på Royal Jelly (Bidrottninggele)
    Hade en kollega som hjälpte en tjej att bli gravid, tog lite tid men helt klart värt det.

    Jag äter själv Forevers Royal Jelly varje dag, i förebyggande syfte.
    Man vet ju aldrig när man känner dig redo för barn.

    Önskar er all lycka till!!! 🌸

  7. Du ör fantastisk som delar med dig av det här. Du är garanterat inte ensam och det är så fint att läsa om hur er relation till varandra har stärkts <3 vilket team ni är! Jag önskar er ALL lycka till och håller tummarna att det går bra i höst. Stor kram

  8. Går igenom precis samma sak och vi har hållit på med IVF nu i 2 år och försökte med hormoner 2 år innan det pga. PCOS som endast har gett mig utebliven ÄL. Så viktigt att våga prata om detta då det man lärde sig i skolan om blommor och bin absolut inte är en självklarhet. Jag önskar fler vågade söka hjälp i tid utan att vara frustrerade i år för att det inte går. Oftast finns det alltid en logisk förklaring till varför det inte går eller till varför det går trögt. Många känner sig misslyckade som inte klarar det på egen hand men ju mer vi pratar om det desto mer tror jag folk kommer att ha förståelse. Jag skickar massa styrka till er och ni är inte ensamma!

    1. Men precis Angelica! det är verkligen inte bara att bli gravid. så mycket som strular för så många.
      Om vi pratade mer om det tror jag att så mycket av skam-kopplade känslorna skulle försvinna. Håller tummarna för er! <3

  9. Du fantastiska människa… Vad jag önskar att allt kommer gå bra så en bebis kan få er två till sina underbara föräldrar ❤️❤️

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.