Vevve Jäderlund
Yoga World
Everyday YogaTala Ohm YogaYogaYogalärartips

Hur jag slutade tvivla på mig själv av Johanna Alvin

Näst ut av månades gästbloggande yogalärare är Johanna Alvin som ni känner igen här på Yoga World. De flesta (om inte alla) av oss är nervösa när vi börjar lära ut, och tvivlar på våra förmågor. Här delar Johanna hur hon slutade tvivla på sig själv:

Darrande röst, svettiga händer, illamående och ett rödlätt, förmodligen lite lätt jagat ansiktsuttryck. Så minns jag min första yogaklass jag undervisade.  Jag gick på yoga själv såklart men gjorde ingen praktik på egen hand.

Min egen yogapraktik formar mig alltid och leder mig i en viss riktning. Att den blir av är det som gör skillnaden. Som gör skillnad i om jag känner mig äkta, känner mig säker i mig själv och om jag tror på mig själv. Att jag är ankrad. Det låter kanske som något som en yogalärare ska säga och som du kanske till och med hört på en klass. Hemligheten är att det är sant.

När jag började undervisa upprepade jag mycket av både sekvenser och ord från andra. Sade saker som jag trodde att andra ville höra och som jag hört att andra har sagt. Vilket nog är den vanligaste vägen och kanske den vägen att börja. Jag var också van vid att reproducera koreografier från träningsvärlden och instruktören och pedagogen i mig är en stor del av mig själv.

Någonstans behövde jag börja och ofta kände jag mig som en bluff. Vilsen och visste inte hur jag skulle plocka hem mig själv om jag gjorde fel eller sa fel. Vem är jag att prata såhär eller göra såhär? Men med tiden, hela tiden, utvecklas jag. Om jag gör min praktik. Gör jag det inte tappar jag mig själv och jag börjar tvivla på mig själv. Jag tappar också lusten att undervisa. Jag inspireras såklart mycket av andras sekvenser fortfarande och kommer fortsätta göra men de blir förankrade i min egen kropp på ett helt annat sätt än innan. De blir mina, mina upplevelser och därför i slutändan min förmedling av dem. Yoga är yoga. Sekvenser och rörelser är sekvenser och rörelser. Min egen tid både på och utanför mattan har förändrat mitt undervisande enormt från när jag började till där jag är idag.

Egen praktik och egen disciplin är det som förankrar rörelser, andning och stillhet i mig. Jag måste känna dem i kroppen. Ibland känns det olidligt, ibland alldeles underbart. Ibland vill jag inte göra den men jag måste göra den ändå. Jag kan behöva bli snällare mot mig själv i perioder men jag kan inte strunta i det. Min egen praktik innebär inte enbart fysiska asanas, den största delen är att andas och att meditera. Det är mest utmanande för mig men också det mest lugnande för mig.

Så har det inte alltid varit. Starka fysiska flöden var det jag länge trodde att min kropp behövde och ville ha. Nu vill den sällan det även om det kan vara kryddiga inslag lite då och då. Min egen praktik ändras också över tid. Tar nya vägar, nya insikter och det är precis som det ska. Utan den hade jag inte kunnat försörja mig som yogalärare, hålla utbildningar, driva en studio eller kunna ägna mig åt andra projekt som jag har ett inre behov av – skriva en bok till exempel. Där allt kommer från insidan.

Att våga uppleva den fysiska kroppen och möta mentala monster är min ständiga resa.  Jag är uppriktigt glad att den aldrig kommer ta slut. Att jag aldrig kommer komma fram. Jag har också kommit på att allt jag gör kan göras med en mjukare inställning vilket också gör mig starkare. Jag har aldrig lyft så tungt i gymmet som jag gör nu. Aldrig varit så balanserad i kroppen som jag är nu. Jag hamnar på villovägar, tvivlar på mig själv, ofta, men jag vet hur jag tar mig tillbaka.

Jag mötte inte ens hälften av de insikter jag möter nu, upplevde inte ens hälften av det jag upplever nu när jag yogar som jag gjorde när jag började. Tur är nog det för jag hade nog inte kunnat hantera det. Det bästa är att möjligheten finns att jag kommer uppleva ännu mer. Utan att stressa, utan att pressa, enbart genom rutin, långsiktighet, disciplin. Genom att fortsätta ge min egen praktik tid. Nog kan mitt ansikte bli rödlätt fortfarande, mina händer svettiga och det nervösa illamåendet komma. Men då vet jag, att jag har mig själv, jag behöver inte tvivla.

Läs Johannas blogg här
Om hennes utbildningar här

Besök hennes Studio Flow och på instagram
Eller följ henne på instagram

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.