Vevve Jäderlund
Yoga World
Everyday YogaTala Ohm YogaYoga

Hur kan vi uppleva innerlig lycka? av Eva Lindblad

Vi lever i ett av världens mest utvecklade länder med ett jämförelsevis fantastiskt välfärdssystem och där merparten har vad de behöver i form av mat, rent vatten, skolgång och trygghet. Vi har det, statistiskt sett, bra i Sverige med andra ord.

Ändå verkar folk inte speciellt lyckliga. De upplevda kraven är orimliga och den ingrodda jantelagen hindrar oss till stor del från att ha kul (om vi inte först har druckit skadliga mängder alkohol det vill säga). De flesta av oss lever med en mask som är på mer eller mindre konstant, även när vi är alldeles ensamma, och som ger oss något liknande ett alterego som vi tror passar in bättre på andras förväntningar kring hur vi bör vara. Den masken är tung, väldigt väldigt tung.

Jag menar, att behöva vara snygg, framgångsrik, välbärgad, moderlig/faderlig, hälsosam, energisk, balanserad, stilmedveten, konstintresserad, beläst, politiskt insatt och ständigt uppdaterad på aktualiteter runt omkring tar ju en hel del på krafterna. Ska du sen hinna brygga din egna kombucha, både springa och yoga och hinna med crossfit och kanske uppdatera din instagram med jämna mellanrum är det inte mkt tid över för att sova (och utan sömn är det där med att vara hälsosam, balanserad och energisk väldigt svårt att uppnå).

Fast å andra sidan vet vi nog alla om att kraven är orimliga, och ännu en text som klagar på det hjälper nog föga. Vi behöver inte mer kritik, inte mer klagan, inte mer negativitet och pessimism. Vi behöver handlingar, tips och råd på hur vi kan leva i denna krävande värld med fler genuina leenden. Hur vi kan få till den där kittlande känslan inombords som vi (förhoppningsvis) kände som barn när vi snurrade så snabbt att vi blev alldeles yra eller sprang barfota på en daggig gräsmatta. Vi behöver konkreta tips på hur vi kan skala av masken lite, kanske till och med våga ta av den helt då och då, och få möjligheten att möta vem det är vi egentligen är. Kanske kunna se det där barnet som vi en gång var, med den kittlande känslan och de tindrande ögonen. Vi behöver inte fler don’t utan efterfrågar lite fler do’s.

Jag vill börja med att vara tydlig i att jag inte har några universella svar. Tro mig, jag önskar att jag hade kommit på receptet till evig lycka. Jag önskar att det fanns ett piller eller en trollformel som vips skalade bort alla lager och fick oss att leva i enighet med vårt innersta väsen, genuint och ärligt. Det närmsta jag kommit ett svar är yoga, men även det är liksom ingen direkt snabb väg till välmående. Och att jag uppmuntrar ALLA att yoga känns liksom inte tillräckligt revolutionerande för att skriva en lång text kring det.

Däremot vill jag lyfta leken. Lekfullhet, barnslighet och trams. Ordet trams får mig direkt att tänka att jag borde skämmas inser jag nu när jag skrev det. Det är ett skällsord i min värld. HUR kan trams, som jag ser som motsatsen till allvar, vara ett skällsord?? Jag vet INGEN som inte börjar le, hur vuxna de än är, när de får en möjlighet att tramsa. Vissa kanske behöver ha lite alkohol i kroppen för att våga släppa masken tillräckligt mycket för att njuta av tramset, men när de väl släpper lite kommer leendet.

När jag bjuder in lek på mina yogaklasser börjar en klar majoritet av deltagarna tindra i sina ögon. Det är som att de transporteras tillbaka till när de var barn. De fnittrar och släpper idéen om att allt måste vara så seriöst. När jag klättrar runt på gymmet och leker minst lika mycket som jag lyfter tunga vikter får jag konstant blickar från nyfikna med-tränare. Vissa dömande, absolut, men under den blicken är det alltid en längtan till att själv få leka. När jag lockade med mig min mamma ner i snön för några år sen för att göra snöänglar utstrålande hon den mest fantastiska barn-lyckan jag sett på länge. Sann lycka. Innerlig upprymdhet.

Lek. Alltså helt ärligt, lek mer! Det är nog det bästa, mest väldokumenterade tipset (enligt högst provat forskning, helt utan vetenskaplig evidens) jag kan ge för tillfället om vi frånser yogan. Lek och låt dig själv färdas tillbaka till din barnslighet. Snurra snabbt, dansa zumba, spring för att det är kul att känna benen röra sig, klättra med dina barn eller barnbarn. Låt dig själv leka dig långt ifrån masken och se vad som kommer upp när du väl gör det. Låt det vara kämpigt i början om så är fallet. Det kvittar. Ge aldrig upp dina försök för att känna innerlig lycka. Det är värt allt. Verkligen, verkligen allt!

Om du vill leka mer med mig är du varmt välkommen på mina workshops på Yogashakti under våren eller på mitt och Vevves retreat Inre Urkraft i juni!
Du kan också följa mig på instagram för mer lek.

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.