Vevve Jäderlund
Yoga World
Everyday YogaMin YogaspaningYogalärartips

Yogalärarsnack – sexprat, mobbning och tvång hör inte hemma i yogasalen

Med nästan 10,000 besökare här på bloggen förra månaden har jag insett att det finns ett behov för det jag delar. Kanske som motvikt till det soliga, ljusa, lätta, intetsägande som utgör mainstream yogacommunityt idag. Fler efterfrågar nu verklighet och granskning och därför påbörjar jag en serie här på bloggen. Jag kallar den “Yogalärarsnack”, i vilken jag kommer lyfta viktiga ämnen till diskussion, även om det skaver.

Först ut “Sexprat, mobbning och tvång hör inte hemma i yogasalen”.
Det kan tyckas som ett självklart uttalande, men det här saker som pågår dagligen. Ju “större” en yogalärare blir ju mer kommer de undan med tveksamma beteenden. Framförallt när det kommer till stora/kända lärare. Dels antar vi att de har rätt, eller vet vad de pratar om på grund av deras auktoritet. Dels har vi också tendens att idolisera populära människor, och när de håller klasser för stora grupper blir det lätt att vi låter saker passera som vi hade reagerat på eller sagt i från om vi var i en annan setting.

Jag har samlat fyra exempel på saker som pågår nu och jag i min åsikt (obs! inte samma sak som absolut sanning) anser INTE är okej:

  1. Sexuella instruktioner
  2. Oönskad kroppskontakt
  3. Fysisk tvång
  4. Att hetsa eller förminska elever

“Slicka dig om läpparna och gå från planka bak i hunden som att du vill tända din man”
Jag fick det här berättat av en vän till mig, som också är yogalärare. Hon hade gått på en klass för en stor lärare här i Sverige och under hela klassen gavs denna typ av instruktioner. Om det inte blev tydligt under #metoo vill jag informera om att en stor majoritet av den kvinnliga befolkningen någon gång utsatt för sexuella övergrepp, och yogasalen borde vara en fredad zon där alla (oavsett kön) ska slippa bli påminda om det.
Jag tycker också att det är underligt att röra sig som för att locka, eller tillfredsställa någon annan, yoga ska väl vara en inre praktik? Jag kan förstå om det är en “frigör din inre sexualitet”-klass där folk specifikt anmält sig för det syftet, men det här var en öppen klass vinyasaklass utan något sådant uttalat syfte eller tema. Våra klasser, oavsett om vi håller dem i en gympasal för 10 st, eller på en festival för 1000 handlar inte om oss som lärare, det handlar om våra deltagare. Absolut ska göra vår grej, hedra vår stil men det är upp till oss att ta vårt ansvar att sätta våra elever först.

“Otydlig assistering – oönskad kroppskontakt”
På samma tema som ovan: våra elever ska känna sig trygga.
En annan vän samt yogalärarkollega och jag kom att prata om assisteringar. Första lektionen i assistering är att ta på hårda kroppsdelar, med hela handen och inte lämna någon plats plats för otydlighet. Hon berättade om en lärare hon hade gått för vars assisteringar var mindre av den vägledande typen, och mer av den smekande typen. Hon uppfattade dem inte vara av en sexuella natura men ändå med inslag av sensualitet. Till saken hör att det var en manlig lärare, och att han hade sexuella relationer med sina elever, inte alla men det förekom. Det här märks såklart och energin spiller över, vilken kan skapa en känsla av otrygghet hos de som inte vill ha någon invit, som upplever assistering som oönskad kroppskontakt, som spänner sig varje gång lärare går förbi, i olustig förväntan att behövs uthärda beröring.
Även “trygga assisteringar” på hårda kroppsdelar kan leda till feltolkningar, återigen är det vårt ansvar som yogalärare att minimera risken för att det ska ske. Genom tydlighet och att bygga ett säkert space.

“Kroppsmanipulerande assisteringar”
Motsatsen till smekande otydliga assisteringar är kroppsmanipulerande assisteringar. Där lärare förflyttar, bänder och tvingar in kroppar i olika former baserat på vad de tycker är en estetiskt korrekt position. Det här har bland annat lyfts genom videor på några av de klassiska lärarna som lutar sig mot, drar i och tillchmed ställer sig på sina elever (vilket till absolut ingens förvåning lett till allvarliga skador). För mig personligen har assisteringar alltid varit välkomna, tills för några år sedan var på en klass för en amerikansk lärare som tidigt in i klassen guidade oss till högt utfall med bakåtböj. När han kom till mig med starka händer böjde han min kropp in i en djupare bakåtböj med orden “you can go deeper”. Ja, jag vet att jag kunde gå djupare, men ville inte det just då. Och det kändes i min kropp hela dagen att han tvingat in min kropp i något den inte var redo för. Bara för att han tyckte att han hjälpte mig nå ett större rörelseutslag = ett mer utvecklad form av positionen. Jag intervjuade honom till Yoga World och då vi kom in på assisteringar och han sa “jag har så djup kunskap om kroppen att jag kan manipulera mina elevers kroppar att röra sig som jag vill”. Där och då skiftade hela mitt inlärda synsätt på assisteringar och jag insåg vilken stor skada det faktiskt kan göras när yogalärare går in med inställningen att vi ska fixa en position och manipulera våra elever.
Är inte hela poängen med yoga att vi är tillräckliga som vi är, att vi inte behöver ändra på något?
Så varför tar lärare på sig att rätta till sina elver, att fysiskt tvinga kroppen in i ändlägen för att nå “den fulla posen” varför är det inte tillräckligt att vara där vi är?
Frågor att ställa sig själv som lärare:
varför assisterar jag mina elever?
vad anser jag räknas som att hjälpa i positioner?
vad anser jag var ett rätt utförande av en position?
vad anser jag var progression och regresson (alltså levla upp eller levla ner)?
och hur påverkar det hur jag ser mina elver, samt vilka assisteringar jag ger dem?

“Du är lat, du anstränger dig inte tillräckligt, du är odisciplinerad”
En annan vän samt yogalärarkollega (jag vet, har jag inga vänner som inte är yogalärare? såklart, men de har förmodligen inga anekdoter som passar här) var på workshop för en annan lärare, även denna lärare är från Amerika. Jag påpekar det då det är av relevans, de har större betoning på fysiska korrigering (istället för energiassisteringar) de är också mer provocerande som jag har upplevt det, inte lika “omhuldande” som vi i Sverige gärna är. Min högst spekulativa tanke är att det hänger i hop med att de amerikanska lärare vi får träffa håller ofta till i Los Angeles eller New York. Och där lockas elever till svettiga klasser, där de får maxa vighet och styrka, blir pushade att prestera på topp. De lärare som levererar det drar flest elever, ‘lyckas’ och efterfrågade även i andra länder.
Denna lärare i fråga är av det gamla gardet. Hen spelar ingen musik på sina klasser, har inga fancy övergångar, hen bjuder på avskalad, back to basic hathayoga. Serverat med en stenhård “allt som krävs är disciplin”-attityd. Under den här workshopen körde lärare på sin stil och gick hårt åt när hen såg vad hen uppfattade som lathet, eller brist att “härda ut” med kommentarer som “du är lat, du anstränger dig inte tillräckligt, du är odisciplinerad”. Jag förstår konceptet “skippa skitsnacket” och tanken att det ska motivera eleven att sluta komma med ursäkter och våga stanna i motstånd, mörker och skav. Men vi har ingen aning om vad eleverna vi möter har i bagaget, hur de mår just den dagen och varför de väljer att göra på ett visst sätt. Kanske är det så att yogasalen är den enda platsen i den här personens liv där hon eller han vågar tillåta sig själv att släppa tankar på prestation. Kanske är det första gången på länge (om någonsin) eleven vågar tagga ner, slappna av och flytta foten från gaspedalen som nästan kört henne eller honom in i väggen.
Förstå att i det sårbara läget utifrån få höra att man är lat och måste kötta på, det är total fail på så många plan.

Jag ska inte på något sätt sätta mig på en hög häst, jag säger konstiga saker som “med bred babianröv moona taket”, gjort klantiga assisteringar och kan ibland låta hård i mina instruktioner. Vi yogalärare är alla mänskliga, och det är okej att tabba sig. Men ibland fastnar vi i tanken att vår skit inte stinker, och behöver påminnas om att trots goda intention och dedikerade fans kan vi också klanta oss.
Och att du, ni, vi som elever alltid har rätt i vår upplevelse, har alltid rätt att följa vår magkänsla och säga till eller gå ifrån om det känns fel. Ingen elev behöver göra något för att bekräfta sin lärare eller få denne att känna sig bekväm. Att hedra sin egna integritet går först.

6 kommentarer

    1. din träningsvärk?
      min då?? kunde knappt hålla i ratten när jag körde hem i söndags, underarmarna strejkade!
      tack själv för en fin fredagskväll, önskar Umeå låg närmare <3

  1. Hej Vevve! Bra att du tar upp detta. Jag fick en skada på Yoga Games i Göteborg 2018 då en sprallig yogakändis efter en alldeles för kort uppvärmning fick för sig att vi alla skulle stå på händer. Jag, som aldrig står på händer kände mig osäker. Men de andra i min grupp försökte uppmuntra mig, speciellt en deltagare som sade “Jag är yogalärare, jag kan detta, lita på mig”. Nåja efter några försök kom jag upp på händer men kände då att min vänstra arm gav vika, så ivrigt påhejad så tryckte jag med all kraft så jag kunde hålla mig upprätt. Det skulle jag inte ha gjort. Sedan dess har jag ständig värk. Jag har gått hos naprapat där jag fått massage, akupunktur, laser, jag har gått hos läkare och blivit undersökt, röntgad och fått kortison och jag håller nu på att gå till sjukgymnast och följer en träningsplan. Förr höll jag på med tyngdlyftning men det går inte längre. Jag kan fortfarande, efter snart ett år inte lyfta upp min vänstra arm och jag kan både se och känna att musklerna jag innan hade har försvagats. Jag kan gärna skriva om min situation i en artikel i er tidning om ni vill. Tycker det är viktigt att få yogisar att själva avgöra om man ska följa yogalärare/kändisen idéer. Ha det gott ♥️

    1. OJ och AJ Camilla!!
      Jag har också gjort mig illa på en klass och upplevde irritation, sorg, frustration och alla typer av känslor som följer av att dels inte kunna röra mig som vanligt, dels ha trampat på min egen integritet och kan förstår om du känner något liknande.

      Som jag alltid pratar om på mina utbildningar och klasser, läraren har ett ansvar och eleven har ett ansvar:
      Lärarens ansvar omfattar bl.a. klasstruktur, instruktioner, tydlighet, inte tvinga elever eller tafsa mm
      Elevens ansvar att säga nej tack om något känns obra, eller låta bli att göra en viss rörelse/sekvens om det inte känns rätt

      I mitt fall var det tydligt uttalat att det var en handståendeklass jag gick på, och det var inte den enda klassen jag skulle gå på den helgen = stor fysisk utmaning. Det smarta av mig hade då varit att ta det lugnt men jag var heltaggad så körde på 120% och blev bara ännu mer peppad av lärarna. Det var helt utanför deras ansvarsområde, that was all on me.

      Men när jag läser det du skriver känner jag igen vad många berättar, de overridear sina inre signaler och litar på lärarens plan, att hen har koll och rycks med i stunden. Fortfarande har vi själva alltid ansvaret i att lyssna på känslan i magen som av någon anledning säger “vääääänta nu här en stund” en yogalärare kan inte hålla koll på alla elever särskilt inte på så stora klasser.
      MEN jag försöker också i min roll som yogalärare att varva pepp “kom igen ni kan göra det” med “om du inte känner för det idag kan du göra X eller Y som alternativ så du slipper stå och titta på alla andra tills vi går vidare”.

      Tack för att du delar Camilla, hoppas du blir av med smärtan och kan träna som vanligt snart igen!
      Jag ska skriva ett inlägg om yogaskador, och funderar om det ska vara med en läsarredogörelse jag kanske hör av mig till dig om det är okej?

  2. Hejsan Vevve! Ja helt sant, jag borde ju såklart ha sagt nej. Lär ju stå på mig mer i fortsättningen. Men precis som du skriver, man rycks med. Det är detta som är så viktigt att förmedla. Du får gärna höra av dig inför ett sådant inlägg. Ha det bra! 😊

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.