Vevve Jäderlund
Yoga World

Everyday Yoga

Everyday YogaMindsetYoga

Ett långsammare liv fyllt av liv – hur får man det?

Idag har jag äran att presentera ett gästbloggsinlägg av Johanna Alvin. Hennes ord når mig alltid in i märgen, och jag bjuder in dig att verkligen ta dig tid att läsa hennes text med eftertanke.

Ett långsammare liv fyllt av liv. Det behöver inte betyda att allt går i slow motion, att ingenting händer, att stresspåslaget aldrig gör sig påmint eller att stadens brus aldrig når dina öron. Det handlar om att leva livet som det är. Att känna. Att uppleva. Vara i det svåra. Vara i det goda. Att följa med på färden var den än går.

Långsamt är ett ord som lätt kan förknippas med slöhet och lathet. Så är det inte för mig. Att leva långsamt är att leva livet. Mer.

Jag har skrivit en bok på ämnet. Den skulle varit klar för nästan ett år sedan. Texten alltså. Men det blev inte så. Det går inte skynda fram en bok som handlar om långsamhet. Livet händer hela tiden och ett utbygge av en yogastudio och en yogaskola skulle också få plats. Jag prioriterade det. För det handlar också om prioritet och disciplin att ha ett långsamt liv. Att inte snurra med i allt – det där som är så lätt hänt för de flesta av oss. Men nu är texten i sitt slutskede, illustrationerna igång och formgivningen ska ta fart. Spännande. Och lite läskigt. Det jag skriver om utgår från mig själv, sedan får läsaren ta det till sig på det vis som passar för den. Boken har sju kapitel med olika tema som är komponenter som varit viktiga för mig för att få ett långsammare liv. Ett liv som är fyllt av liv. Av närvaro. Av eftertanke och av aktiva val. Sedan blir det inte alltid som man tänkt sig. Men det går också att förhålla sig till.

Varje kapitel har också reflektionsfrågor och tips så du kan applicera det i din egen vardag. Här kommer ett utdrag ur det första kapitlet – Den som har mest att göra vinner inte.

Den som har mest att göra vinner inte. Det önskar jag att jag hade fattat för länge sedan men det kommer säkerligen ta hela livet. Jag har dock kommit en liten bit på vägen. Många år av att trycka in så mycket som möjligt slutade i katastrof. Man kan säga att jag kom sist. I livet.

Ständig ont i magen, huvudvärk, utslag och inflammationer i ansiktet, askgråhudton, ständigt irriterad, hejdlöst gråtande flera gånger om dagen och panikångest. En krypande känsla längst halsen, som om någon klänger längst med strupen och vägrar släppa taget, kryper upp mot huvudet och till sist slukar allt. Krampaktiga händer fryser armarna hela vägen upp till hjärtat. Revbenen drar sig närmare varandra tills det inte finns någon springa att pysa ut andningen genom längre. Min diagnos var utmattningsdepression. Diagnoserna är ändrade idag och innebär olika saker men för mig spelar det inte så stor roll vad den kallas för. Det är orsaken som är roten. Jag hade inte så mycket sömnbesvär när jag var sjuk, vilket annars är väldigt vanligt, jag vaknade inte mycket på nätterna.
Däremot tog det en evighet innan jag kunde somna. Allt som snurrade, det jag inte fick glömma bort, det jag undrade över om jag gjort rätt eller fel, tog någon illa upp, varför gjorde någon så mot mig, varför tar ingen sitt eget ansvar och varför ska jag behöva ta det ansvaret? Snävt i blicken och uppsnurpet i halsen – det var så jag levde. Länge.

Utåt sett ser det ofta ut som att vi gör hur mycket som helst och inte alls har någon tid över. Det verkar ligga någon form av status i det. Och ibland en förväntning i arbetslivet att vi ska gå från att vara människor till att vara maskiner. Men inget är som det ser ut att vara. Det ligger mycket hopp och förtvivlan och hårt arbete bakom det mesta. Arbete. Barn. Familj. Sjukdomar. Mänskliga öden. Ekonomi. Självbild. Ödmjukhet inför vad något faktiskt kräver i tid och energi kommer man långt med. Ödmjukhet inför en själv och ödmjukhet inför andra.

För dig som vill läsa mer så kommer boken efter sommaren och vill du få info om förhandsbeställning får du gärna signa upp dig på mitt nyhetsbrev på johannaalvin.com

Du hittar mer av Johanna här:
Blogg
Instagram
Yogastudion FLOW

foto: VegaFoto
Everyday YogaMin Yogaspaning

Mindful Maj – Meditera varje dag med mig

De senaste månaderna har varit kaos för mig, vilket märkts av i min (bristande) närvaro på blogg och instagram. Det har känts så skönt att strunta fullt i det och fokusera min energi på annat håll, där den behövts.

Det har varit ungvalptrots, operation och… ba, bada baaaam – vi har köpt nytt hus! Så med en opererad Martin har jag fått rå om honom och putsa på huset. Imorgon är det fotografering för att lägga upp vårt hus till salu och nu känner jag att jag behöver, och har tid att prioritera min yogapraktik mer igen.

Därför kommer det så galet passande att jag planerat Mindful Maj med Majja och Denice denna månad. Under hela maj är det fokus på mindfulness, meditation och yin här på min bloggen. Jag kommer dela yinyogaklasser, tips och texter samt LIVE-sända en guidad meditation 05:30 på min instagram varje vardag. Jag teamar upp med Majja och Denice som också kommer dela tips, klasser och hur de gör för mindfulness och meditation i vardagen. Majja delar på bloggen och Denice kommer dela på sin Instagram.

Så med start imorgon 05:30 ses vi på min instagram. Meditationen ligger uppe i 24h så du kan göra den när som helst du vill och det passar under dagen.

30 april, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Everyday YogaTala Ohm YogaYogaYogalärartips

Vi yogalärare borde samarbeta, inte motarbeta varandra – Victoria Carp

Idag gästar Victoria HellcatsYoga bloggen och pratar om hur vi som yogalärare borde samarbeta.
Hur gör du, ser du andra yogalärare som kollegor eller konkurrenter?

Jag har fått äran att gästablogga här, och tänkte delamins tankar kring samarbeten och support, oss yogalärare emellan.
Innan jag började skriva på den här texten funderade jag på vad jag skulle utgå ifrån, vad som skulle vara min grund och inspiration.

En tydlig yama? En obskyr sutra? Betydelsen av självaste ordet “yoga”? Alternativen var en del, men ganska snabbt landade jag i det som kändes klarast: sunt förnuft.
Jag gissar att vi inte kommer vara helt överens om allting, men en sak kan vi väl vara rörande överens om: det är ju inte en helt lätt branch vi gett oss in i.

Om ni som jag hade en något naiv förväntan om att alla yogalärare är snälla och rara mot varandra – det är ju ändå YOGA vi sysslar med – antar jag att ni blev lika chockade som jag när ni väl tog steget ut. Rykten, skvaller, brutna löften och besvikelser är precis lika vanligt i vår bransch som i vilken annan som helst (av de jag testat på i alla fall, och de är en del).

Frågan jag ofta ställer mig då är: är det rimligt att ha högre förväntningar på människors beteende mot varandra i den här branschen än någon annan? Är det rättvist?

Jag menar; vi predikar ju om empati, godhet, ödmjukhet och inkludering. Öppna sinnen och öppna hjärtan. Vi praktiserar ju för att ge, utan att förvänta oss något tillbaka. Att distansera oss från allt som egentligen inte är sant, för att närma oss vårt innersta, sanna väsen där det bara finns ren kärlek.

Fast å andra sidan är vi ju faktiskt bara människor.

Det är en svår balansgång. Att självreflektera och vara den där observatören som ser och sen uppmärksammar oss på vårt beteende, tankar och reaktioner är ett ständigt arbete som kräver 100% närvaro och fokus.
Ibland funkar det fint, och ibland går det käpprätt åt helvete.
Och det är ju förstås helt okej!

Jag vågar ändå ifrågasätta om vi, generellt, gör så gott vi kan i frågan om hur vi behandlar och ser på varandra just i vår branch. Ser du kollegor, eller konkurrenter?

Jag upplever ibland att rädslan för konkurrens och att tappa elever/uppdrag ligger bakom många av våra val; t.ex när det gäller att rekommendera varandra eller att dela med oss av våra tips och tricks.

Vevve skrev ett blogginlägg för ett tag sedan om hur försörja sig som yogalärare, och i kommentarerna som blev på facebook kom vi att prata om att vi som yogalärare borde prata mer löner/arvoden med varandra. Exempelvis så vi tillsammans kan jobba mot en allmän höjning av standardarvodet för vårt arbete. Det är en viktig fråga, med tanke på att saker som “exponering” i många fall fortfarande anses som en rimlig ersättning för allt det jobb som ligger bakom att planera och hålla en klass. Att inte vilja diskutera det med varandra gör det väldigt svårt att jämföra och kunna agera för en förändring.

Konkret exempel: jag blev nyligen tillfrågad att köra en klass på ett yogaevent där jag aldrig fått betalt tidigare, och kände att jag inte var okej med att jobba för “exponering” mer. Jag frågade en annan lärare som också undervisat där ifall hen hade fått betalt, vilket hen hade.
Jag behöver knappast förklara varför den informationen var rätt hjälpsam för mig, eller hur? Om vi är mer öppna för diskussion och att dela med oss av diverse “inside information” så kan vi lyfta varandra och hela syftet med yoga framåt.

Prata om pengar så vi kan få rimligt betalt för vårt arbete (och som i mitt exempel, gärna ens få betalt).

Följ varandra på sociala medier, ta varandras klasser och använd varandras nischer och kompetenser för att fortsätta utvecklas själva, men också för att generera fler elever och mer jobb till varandra, vilket i slutändan ger en sak: MER YOGA.

Vi skjuter oss själva i foten när vi låter rädslan för konkurrens och ens egna osäkerheter ta över och stänga ute våra kollegor. Du kommer inte vinna över alla elever i hela världen till dina klasser för att du vägrar tipsa om andra lärare, men ditt elev-flöde kommer sannolikt stagnera en del. (Och även OM du skulle lyckas med det – betyder det verkligen att du är en “bättre” yogalärare?)

Och du kommer definitivt inte utvecklas som människa genom att prata bakom ryggen på andra och avsiktligt sabba deras möjligheter till jobb genom att undanhålla information du vet skulle få en elev att kanske välja en annan klass än din.

I alla fall inte till det bättre.

Om en av mina elever vill fördjupa sig i anatomi, vilket inte är min starka sida, hänvisar jag till t.ex. Vevve. Eleven får det hen vill ha, och jag kanske t.o.m. blir inspirerad att studera mer anatomi.
Om en elev är ute efter mjukare och mer inkännande flöden, tipsar jag om Jenna Svensson snarare än mina egna klasser som präglas av intensitet och svett. Nästa gång eleven hör sin yogakompis efterlysa tuffare klasser, kanske hen tipsar om mina.

Runt, runt, runt går det. Men för att det ska snurra på, behöver vi hjälpas åt.
Det är inte raketforskning.
Det är good ol’ sunt förnuft.

“The world is bondage when actions are done just for your own sake. Therefore, Arjuna, make every action a sacrifice, utterly free of personal attachment.” Bhagavad Gita, 3.9 (ur “The Living Gita” av Sri Swami Satchidananda)

Med kärlek, Victoria Carp

IG: @hellcatsyoga
FB: /hellcatsyoga
E-Mail: hellcatsyoga@gmail.com

16 april, 2019 | 8 KOMMENTARER!
Everyday YogaTala Ohm Yoga

Yoga i livet – en helt vanlig vardag just nu

Bara moln på himlen, knappt något dagsljus och grått vart än ögat ser – är inte livet underbart
Nej jag är varken ironisk eller klämkäck, jag är nytränad och det fyller mig alltid med sådan energi! Energi som varit efterlängtad. Som bubblar inom mig trots trist väder och dassig pallet.

Mina dagar är fantastiskt avskalade, jag vaknar, går ut med Chewbacca, som fortfarande är valp, lever satan, hoppar bits och vill hälsa på alla hundar vi ser – tolerans, acceptans, tydligt ledarskap och tålamod i en och samma livslektion.
Jag har avslutat Netflix för att ta mig mer tid att lyssna på eller läsa bok, annars skriver jag och funderar på livet. Min yogapraktik har de senaste månaderna varit till största delen av den kontemplativa sorten. Meditation och yinyoga, och acceptans över att trots att vissa delar inom mig vill springa, träna hårt lyfta tungt så är det inte vad jag klarat av. När energipeakarna kommit har jag sprungit, gått till gymmet, eller som idag – Martin råkade få med sig mina nycklar med gymbrickan på så jag fick leka med de kettlebellsen vi har hemma och köra lite yoga.
Som ni hör, totalt ostrukturerat, mållöst och otvunget.
Inte ens lite instagramvänligt.
Vad ska jag lägga upp bild på – en trött jag med texten “ännu en dag med låg energi”?
Nej kanske inte, men jag tycker ändå att det är viktigt att dela upp- och nedgångar, sol och skugga så vi blir påminda om att livet går i flux. Att det är okej att vara trött, lost och inte på topp hela tiden.

Jag lyxar till vardag med snittblommor, smålampor, tända ljus och rökelse.
Samt grädde i mitt kaffe. Jag har inte varit någon stor kaffedrickare men iochmed min huvudvärkdsperiod drack jag kaffe som självmedicinering och det har stannat kvar. En liiiiten kopp, med grädde någon morgon i veckan – mums!

Och jag är så ofantligt tacksam att det här är vad yogan ger mig just nu, vart den hjälpt mig komma fram till.
En introduktion till att flöja med i mina dalar likväl som toppar, sortera bort borden/måsten/gröna granngräsmattor och verkligen (göra mitt yttersta att försöka) lyssna inåt för att hedra det.
Storslaget i sin enkelhet
Grandiost i det lilla
Och alldeles… alldeles underbart

 

View this post on Instagram

Vinter kommer alltid med ett löfte om vår, om förändring och rörelse Innan fröet vaknar, innan knopparna brister omslukas jag av vinter En tid för återhämtning, vila och att alstra energi Jag slits i stillheten, känner stelheten i min kropp, oförmågan dränerar mig Orkar inte men vill – flöda, leka, vara explosiv och stark. Ha energi och agera, så jag kämpar emot, stänger ute, bedövar Tills det inte går, tills jag kommer ihåg att för att få vår, måste jag vinter Kampen dör ut, jag slutar motarbeta livets rytm, tillåter mig att falla ner, landa i vintersömn Då ser jag det Cykeln, rytmen, flödet Snökristallerna som glimmar, möjligheten att samla kraft och så frön  Frön som vaknar med potential och löfte om storhet Knoppar som värker efter att få slå ut, i just rätt stund och slå mig med häpnad Men innan fröet vaknar, innan knopparna brister finner jag mig i vintern och litar på livets rytm • • • #innanfröetvaknar #everydayyogi #ordinarymagic #poetry #dailypoem #närknopparbrister #yogapoetry #winter #magicinmotion #bleedingsoulbuds #instapoesi #poesipåsvenska #winteriscomming #beyoga365

A post shared by VERONICA JÄDERLUND | Yoga (@vevvejaderlund) on

View this post on Instagram

Alltså TACK för att ni är så jävla grymma! Under förra veckan beslutade jag att ställa in några workshop under våren. Jag avbokar för att förekomma emotionella sammanbrott och för att några datum delvis krockar med kommande läkarträffar. Jag meddelade de studior jag bokat in mig på, och yogis som anmält sig. Jag är överväldigad och enormt tacksam för att jag bara mött förståelse och stöttning i mitt beslut. Inga knorrningar eller skuldbeläggande. Bara kärlek och "hojta om/när du vill sätta nytt datum". Det tar emot att ställa in, dels skriker min arbetsmoral att så får jag absolut inte göra, men också för att jag älskar mitt jobb och så gärna vill träffa er! Det finns också en rädsla inom mig att om jag avbokar kommer folk inte våga anmäla sig till 200h yogalärarutbildningen eller yinyogautbildningen. Till det vill jag säga utåt att jag teamar med grymma människor så de kommer absolut inte bli inställda! Jag påminner mig också inåt att skulle någon välja att inte boka plats pga omständigheterna är det så det får bli. Idag är en bra dag, livet känns lättare och ljuset har återvänt. Tack för att ni gör den här delen av livet så galet bra, det hjälper massor när allt annat känns tungt. Det är ovärderligt 🙏💙💫 • • • #peopleareawesome #nobullshitjustawesomesauce #tänktelevalife #vardag #måndag #levaäkta #truthbomb #ärlig #sanning #yogainlife #yogaofthemat #levayoga #selflove #selfcare #authenticity

A post shared by VERONICA JÄDERLUND | Yoga (@vevvejaderlund) on

 

21 mars, 2019 | 4 KOMMENTARER!
Everyday YogaYogaYoga med VevveYogalärartipsYogalärarutbildning

Yinyogaklass som avslutar vintern

Jag bjuder på en yinyogaklass som säger adjeu till vintern.
Elementet kopplat till vintern är vatten, och vattnet nedstiger i sin fullhet i vinterns frost som när växtligheten återdrar sin livsenergi till sin rötter, djuren hullar på sig och sjöar blir till is. Energin verkar stilla men under ytan samlar sig kraft för att orka med vårens pompa och ståt.
Du, likt naturen, behöver vinter, behöver vila. Så välkomna den, med löfte om vårens ankomst just runt hörnet.

Element: Vatten
Organ: Njurar urinblåsa
Säsong: Vinter
Intention: välkomna/omfamna vila

Klassupplägg:
Dragonfly/trollslända
Barnets position
Rådjur med sidofällning (eller twist så du lägger magen på bolstret)Höger sida sedan Vänster
Svan H/V
Sovande klättrare med  block under magen (om skönare skippa blocket) H/V

Är du nyfiken på yinyogans fantastiska värld och vill fördjupa dig i den?
Yinyoga är en återhämtande yogastil där du vänder ditt fokus in, och ger dig själv tillfälle att slappna av för att finna medveten närvaro. Genom att föra samman de mentala, fysiologiska energiaspekterna av dig i union.

I september kan du följa med på min och Elin Wennmans yinyogautbildning. Där går vi bland annat igenom grunderna i hur du skapar en yinyogaklass, du får också lära dig om yinyogans anatomi, hur nervsystemet påverkas, vad meridianer är och hur du kan göra klasser utifrån det. Vi även om hur du kan modifera positioner och skapa kraftfulla teman utifrån elementen för att hjälpa dina elever nå in i sig själva.
Läs mer om yinyogautbildningen här.

Dragonfly/Trollslända

Barnets position

Rådjuret med sidofällning

Sovande svanen

Sovande klättraren

1 2 38

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.