Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Vevve Jäderlund
Yoga World

Everyday Yoga

Everyday YogaMin YogaspaningTala Ohm YogaYogaYoga med VevveYogalärartipsYogalärarutbildning

Andas med Ulrica Norberg – pranayama för yogalärare och nybörjare

Jag har just läst Ulrica Norbergs bok “Andas : livet händer mellan två andetag” och fick möjlighet att prata med henne om boken, hur andetaget hjälper oss genom livet, och hur du som yogalärare kan inkorporera pranayama på dina klasser för att hjälpa eleverna få en mer ingående upplevelse av sin yogapraktik.

Andas: livet händer mellan två andetag är en väldig personlig bok skriven i tuff period i Ulrica Norbergs då hennes man var väldigt sjuk. Boken hamnar i krossgenren livsbiografi med fakta och idén föddes av en förläggare som under en av Ulricas föreläsning kände att det bara måste bli en bok. Detta var samtidigt som Ulricas man började bli sjuk, och 1,5 år efter bokidén föddes lanserades boken samma dag som Ulricas man fick sin nya lever.
– Jag skrev boken för att lämna något, något jag behövde göra i min process att hantera allt som hände. Det var så mycket som pågick då och att skriva boken var som att jag fick kliva in in i min fyrkant där allt synkade. Som att dansa mellan två världar, andlighet, vetenskap, erfarenhet, minnen, reflektion och betraktelser.

Ulricas resa, och många exempel som hon visar i boken påminner oss om hur andetaget kan göra oss mer medvetna om livet, hur allting synkar och hör samman. Vi vet ju att vi måste andas för att leva, men varför glömmer vi bort att andas?
– Det beror nog mycket på att andningen ligger både i det frivilliga och ofrivilliga systemet, så vi förlitar oss till att den sköter sig själv. Saken är den att andetaget funkar… tills det inte gör det. När systemen lägger av är det inte så att vi får cellernas “nödkraschinfo” info i klartext, utan i subtila signaler, eller sinnesupplevelser som vi måste lära oss att tolka. Pranyama tillfredställer det mest grundläggande behovet att återföra syre till cellerna så de kan fungera som tänkt. Det gör vi att vi hittar tillbaka till vårt mättade andetag, det vill säga hittar jämnt flöde mellan in- och utandningen. För att få till det behöver vi slappna av i våra andningsmuskler som idag är överspända dels på grund av bristande rörelsemönster. Men också för att vi identifierar oss allt mer med hjärnan och det vi kan se och prestera att vi inte hör våra kroppssignaler. Det tredje är den andlig biten, att vi besjälar våra celler samtidigt som vi blir en del av omvärlden. Vi tar emot syre in och ger tillbaka oldioxid ut.

I boken får vi som läsare flera råd och steg-för-steginstruktioner i boken om hur man kan börja andningsträna, men också hur ta det vidare. När livet blir för mycket och allt faller samman är Ulricas första tips:
– Börja med fyrkanten, den är enkel att följa och ger oss alla delar vi behöver av vårt andetag för att få mättnaden jag nämnde. Den naturlig utvecklingen är sedan full complete breath och sedan kan du lägga på olika delar beroende på vilka av pranaymans olika effekter du vill uppnå. Små ändringar som att ändra längden på in- eller utandetaget, hålla andan här eller där, vilken näsborre som används eller inte, gör sådan stor skillnad.

Låt praktiken anpassas efter dina behov
Den potentialen och möjligheten till variation och att anpassa pranayama utifrån ens individuella behov är något som Ulrica upptäckt under sin mångåriga praktik:
– Vissa strikta skolor säger att pranayama måste vara på visst sätt, in genom en viss näsborre, ska räknas och vara en viss längd på andetagen och pauserna. Men ju mer jag utbildat mig och framförallt själv praktiserat, har jag insett att pranayama inte handlar om siffror, utan om sinnesstämning och då att utifrån det anpassa nässborre, tempo och hur länge jag andas eller håller andan. I klassisk pranayama utgår man från att eleven praktiserat asana och arbetat upp eller mobilsierat en viss grundstyrka i systemet så här kan vi bara lägga på vikter. Så första steget var att jobba med andningen i asana, och när den var klar där började läraren slussa in andningsövningar för att förbereda för meditation. Idag ser det inte ut på det viset, allt vanligare är att man bara väljer pranayamaträning och då kanske med utbrändhet eller liknande i bagaget, så ska de sätta sig att göra kraftfulla övningar. Då är det inte konstigt att folk får nya spänningar, huvudvärk eller tillochmed svimmar. Det innebär inte att du är fel, eller pranayama dåligt. Utan att det är en väldigt kraftfull medicin. Så börja med grunderna, de är så potenta och räcker lång väg.

För yogalärare som vill lära ut
En bra påminnelse till alla yogalärare som vill inkorporera pranayama i sina klasser, eller för sin egen del utforska det mer. Gör det inte svårare än vad det är, samt verkligen ta dig tid att smaka på det:
– Tillåt dig att fördjupa dig, att vara elev, att inte veta allting. Det här är något som måste upplevas, det går inte att intellektualiseras. Samtidigt, om du vill inkorporera pranayama på dina yogaklasser håll det enkelt, gå tillbaka till materialet du fick på din utbildning och träna på det, från början, träna på att göra det men framförallt på att förmedla det. Djupdyk, läs på, läs på ännu mer. För har du tagit på dig rollen som yogalärare har du accepterat att det är ditt ansvar också att fortsätta förkovra sig i själv, och vidareutbilda sig. Men det behövs samtidigt inte läras in för att läras ut direkt, utan kan vara för din egen del, som du ruvar på tills du kan sätta ord på det, och känner dig redo att dela.
En bra fråga att ställa sig själv, vad behöver jag för tt kunna lära ut det här?
– anatomi
– fysiologi
– verbala ques
– målande beskrivingar
och utifrån det fylla på med kunskap.
Mitt bästa tips är nog att gå på klasser hos lärare som är skarpa på pranayama och lyssna på hur de förmedlar och införlivar andetaget och träna ännu mer. Sedan ta en privattimme med dem där du ber dem lyssna på dig när du instruerar för direkt feedback, och kanske påminnelse om att du kan tillräckligt, det gäller bara att våga lära ut!

Vill du läsa mer om Ulrica, hennes utbildningar, böcker eller klasser hittar du hennes hemsida här och hennes instagram här.

 

19 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Everyday YogaTala Ohm YogaYogaYoga med VevveYogalärartipsYogalärarutbildning

Min yogalärarresa fram tills nu – Therése Furudal Hydén

Månadens tredje gästbloggsinlägg kommer från Therése Furudal Hydén eller Yoga Stories som ni kanske känner henne bättre som. Hennes resa som yogalärare började för 10 år sedan, och har bjudit på flera lärorika utmaningar sedan dess:

För 10 år sedan jobbade jag under en period med träning utomlands. Jag undervisade i allt från dans till styrkeklasser och även yoga. Oj vilka roliga år det var. Men det var även en intensiv tid med mycket fysisk belastning och alltför lite återhämtning. Yogan jag undervisade då var endast de fysiska positionerna. Jag hade pinsamt liten insyn i vad yogan egentligen stod för. Efter några år fick jag problem med mina leder, med smärta och begränsad rörlighet.

Det enda som hjälpte var till slut att vila, att låta kroppen få läka sig själv i lugn och ro. Så jag åkte hem till Sverige och började långsamt inse att den här kroppen, den måste jag ta hand om. När väl mina fysiska besvär var borta kvarstod funderingar på hur min nya livsstil skulle se ut. Jag förstod mycket väl att jag behövde och ville se över min träningsfilosofi. Jag ville inte fortsätta maxa, för att i perioder helt behöva pausa min träning pga skador eller sjukdom. Jag ville hitta ett sätt att både träna och återhämta mig, en livsstil där träningen följde livets svängningar. Sen var jag nog undermedvetet mega-sökande och tyckte helt plötsligt att jag såg yoga överallt. En kompis och jag bestämde att vi skulle yoga varje dag i en månad. Jag varvade egen praktisering med att ta lärarleddaklasser. Så fort jag kunde var jag utomhus och yogade. Jag fann en sådan stillhet och kraft när jag yogade ute i naturen. I efterhand tror jag att det hjälpte mig att hitta min väg. Allt kändes så självklart. Det var som att hitta hem. Det var aldrig en fråga OM jag skulle dela med mig av yogan utan snarare HUR.

Så kom jag igång med klasser
Jag tror på devisen att ”när det är rätt, så går det lätt”. Men det betyder inte att vägen är rak och utan utmaningar. Men snarare att när man är redo och öppen för det så sker det saker. När jag precis tagit min lärarlicens fick jag frågan om att börja undervisa yoga på en dansstudio och självklart var jag rädd, nervös och kände viss prestationsångest men allt det fick stå tillbaka, för drivkraften att testa var starkare.

Att starta upp studio i Åre
Jag hade nog aldrig drömt om eget egentligen. Men har alltid gillat det kreativa, skapandet och att själv få sätta ramarna. Så när tillfället kom och en lokal blev ledig så tvekade jag aldrig på att satsa. Under 3 månader hjälpte vänner och min partner till att fixa iordning studion. Den blev en dröm, en dröm jag aldrig drömt. Men så självklar, så rätt. Under två års tid drev jag studion och utvecklades massor i takt med att jag mötte människor med olika bakgrund och förutsättningar. Den stora utmaningen för mig var inte att ta steget att starta upp, utan istället att ta steget att släppa taget. Jag kände att jag var på väg mot ett obalanserat liv och drömmen förändrades. Jag började längta efter ett annat format, där jag skulle få ut mer av livet. Jag ville inte brinna upp. Idag är jag anställd deltid på ett hotell som eventkoordinator och yogalärare samt driver företaget i mindre skala, där mitt fokus är yogaresor och utbildningar.

Mina tankar kring att jobba med yogan idag
Drivkraften att få dela med mig är lika stark nu som när jag startade. Sen har andra bitar av jobbet förändrats med tiden. Att man behöver se yogan som business om man ska kunna jobba med den, som vilket företag som helst. Mindre romantik och mer verklighet tror jag. Inspirationen och passionen kommer och går. Precis som i andra relationer. Står man bara kvar och har tillit till att allt är ok, att det går i vågor så hittar man tillbaka. Sen vet jag idag att alla utmaningar och allt motstånd man själv möter, blir till skatter när man delar med sig av dem till andra. Som lärare blir det en tillgång, det ökar förståelsen och gör oss ödmjuka och emotionellt kompetenta i mötet med andra och oss själva.

Vill du läsa mer om Therése
Besök hennes hemsida
Eller läs om utbildningar eller yogaresor 
Therése finns såklart även på Instagram och Facebook
och undervisar klasser på Holiday Club, SATS Åre.

18 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Everyday YogaYoga

Ge dig själv tillåtelse att vara svag, sårbar och utan svar

Den senaste tiden har jag uppmärksammat ett visst ord eller budskap överallt. Du har förmodligen upplevt samma någon gång, upplevt att låtar är skrivna just för en själv i just den stunden eller hört ett ord för första gången och så kommer det överallt helt plötsligt.
För mig, just nu, är det Permission, tillåtelse.
Vänner som delar motivationsvideor på Facebook, citat som jag scrollar förbi på instagram, ett stycke i boken jag läser eller hur någon började prata om det i ett podcastavsnitt.
“Who’s permission do you need to be awesome?”
“You have my permission to be great”
“Give yourself permission to feel abundant”

Saken är bara den att jag inte vill vara något av det ovan nämnda, vill inte vara storslagen eller grym – det tillät jag mig själv att vara för länge sedan.
Jag vet hur jag är stark, jag vet hur jag når mina mål, hur jag tar kontroll över allt och är amazeballz.
Jag förstår att vi behöver ge oss själva tillåtelse att göra olika saker, men vad jag inser nu är min svårighet, vad jag inte lyckats ge mig själv tillåtelse att göra är att släppa taget.
Att inte ha koll på allt, att vara ledsen, sörja, vara svag, sårbar och utan svar.
Vara vardaglig och nöjd, inte behöva sträva efter att vara den bästa, mest upplysta versionen av mig.
Vara rädd, otillräcklig och orolig (både orolig – nervös och orolig – inte alls kul).

Vems tillåtelse behöver jag för att inte ha kontroll?
Jag har min tillåtelse att vara vardaglig
Jag ger mig själv tillåtelse att känna sorg.

17 oktober, 2018 | 2 KOMMENTARER!
Everyday YogaTala Ohm YogaYogaYogalärartips

Hur jag slutade tvivla på mig själv av Johanna Alvin

Näst ut av månades gästbloggande yogalärare är Johanna Alvin som ni känner igen här på Yoga World. De flesta (om inte alla) av oss är nervösa när vi börjar lära ut, och tvivlar på våra förmågor. Här delar Johanna hur hon slutade tvivla på sig själv:

Darrande röst, svettiga händer, illamående och ett rödlätt, förmodligen lite lätt jagat ansiktsuttryck. Så minns jag min första yogaklass jag undervisade.  Jag gick på yoga själv såklart men gjorde ingen praktik på egen hand.

Min egen yogapraktik formar mig alltid och leder mig i en viss riktning. Att den blir av är det som gör skillnaden. Som gör skillnad i om jag känner mig äkta, känner mig säker i mig själv och om jag tror på mig själv. Att jag är ankrad. Det låter kanske som något som en yogalärare ska säga och som du kanske till och med hört på en klass. Hemligheten är att det är sant.

När jag började undervisa upprepade jag mycket av både sekvenser och ord från andra. Sade saker som jag trodde att andra ville höra och som jag hört att andra har sagt. Vilket nog är den vanligaste vägen och kanske den vägen att börja. Jag var också van vid att reproducera koreografier från träningsvärlden och instruktören och pedagogen i mig är en stor del av mig själv.

Någonstans behövde jag börja och ofta kände jag mig som en bluff. Vilsen och visste inte hur jag skulle plocka hem mig själv om jag gjorde fel eller sa fel. Vem är jag att prata såhär eller göra såhär? Men med tiden, hela tiden, utvecklas jag. Om jag gör min praktik. Gör jag det inte tappar jag mig själv och jag börjar tvivla på mig själv. Jag tappar också lusten att undervisa. Jag inspireras såklart mycket av andras sekvenser fortfarande och kommer fortsätta göra men de blir förankrade i min egen kropp på ett helt annat sätt än innan. De blir mina, mina upplevelser och därför i slutändan min förmedling av dem. Yoga är yoga. Sekvenser och rörelser är sekvenser och rörelser. Min egen tid både på och utanför mattan har förändrat mitt undervisande enormt från när jag började till där jag är idag.

Egen praktik och egen disciplin är det som förankrar rörelser, andning och stillhet i mig. Jag måste känna dem i kroppen. Ibland känns det olidligt, ibland alldeles underbart. Ibland vill jag inte göra den men jag måste göra den ändå. Jag kan behöva bli snällare mot mig själv i perioder men jag kan inte strunta i det. Min egen praktik innebär inte enbart fysiska asanas, den största delen är att andas och att meditera. Det är mest utmanande för mig men också det mest lugnande för mig.

Så har det inte alltid varit. Starka fysiska flöden var det jag länge trodde att min kropp behövde och ville ha. Nu vill den sällan det även om det kan vara kryddiga inslag lite då och då. Min egen praktik ändras också över tid. Tar nya vägar, nya insikter och det är precis som det ska. Utan den hade jag inte kunnat försörja mig som yogalärare, hålla utbildningar, driva en studio eller kunna ägna mig åt andra projekt som jag har ett inre behov av – skriva en bok till exempel. Där allt kommer från insidan.

Att våga uppleva den fysiska kroppen och möta mentala monster är min ständiga resa.  Jag är uppriktigt glad att den aldrig kommer ta slut. Att jag aldrig kommer komma fram. Jag har också kommit på att allt jag gör kan göras med en mjukare inställning vilket också gör mig starkare. Jag har aldrig lyft så tungt i gymmet som jag gör nu. Aldrig varit så balanserad i kroppen som jag är nu. Jag hamnar på villovägar, tvivlar på mig själv, ofta, men jag vet hur jag tar mig tillbaka.

Jag mötte inte ens hälften av de insikter jag möter nu, upplevde inte ens hälften av det jag upplever nu när jag yogar som jag gjorde när jag började. Tur är nog det för jag hade nog inte kunnat hantera det. Det bästa är att möjligheten finns att jag kommer uppleva ännu mer. Utan att stressa, utan att pressa, enbart genom rutin, långsiktighet, disciplin. Genom att fortsätta ge min egen praktik tid. Nog kan mitt ansikte bli rödlätt fortfarande, mina händer svettiga och det nervösa illamåendet komma. Men då vet jag, att jag har mig själv, jag behöver inte tvivla.

Läs Johannas blogg här
Om hennes utbildningar här

Besök hennes Studio Flow och på instagram
Eller följ henne på instagram

16 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Everyday YogaTala Ohm YogaYogaYogalärartips

Från hybris till chill. Min yogalärarresa av Milla Floryd.

Eftersom vi har yogalärarfokus under oktober vill jag att ni ska få ta del av flera magiska lärares tankar och resor. Först ut som gästbloggare är Milla Floryd, som gästbloggat här tidigare bland annat med Handståendetips från Milla Floryd och The Exit Door: my way out of handstand av Milla Floryd. Idag delar Milla hur hennes stil som lärare förändrats från det att hon började till nu.

Mitt varande som yogalärare har självklart transformerats över åren, tragiskt vore det ju annars. Jag har ständigt fortbildat mig och sökt inspiration och vägledning som på olika sätt påverkat min undervisningsstil och pedagogik men framför allt har det, för mig, varit ett inre skifte. En resa under ytan från ett osäkert litet jag med övertro på sin läkande, helande, inkännande och telepatiska förmåga till en trygg medelålders kvinna med elefantskinn på näsan och en självsäker klarhet över begränsningarna i hennes kunskap.

När jag som nyutexaminerad yogalärare fortsatte undervisa, för jag började hålla yogaklasser innan jag gick min första utbildning, var jag äntligen fulländad. Jag var ofelbar och visste allt om hur en ska assistera bakåtböjningar och dessutom kunde jag i princip allt som var värt att kunna – att Kali och Durga olika tilltalsnamn för samma gudinna och hur jag skulle vinkla höfterna och rotera lårbenen för att glida in i lotus utan att använda händerna, sittande på golvet eller ståendes på huvudet spelade ingen roll. Min hybris var total.

Foto: Anna Rosén.

Jag gled med ett orubbligt buddhalikt lugn genom yogasalen stabilt förankrad i övertygelsen om att jag kunde ta hand om alla, hjälpa alla och framför allt förstå precis vad alla kände och upplevde i varje given stund.

Äntligen hade jag funnit en plats i livet där jag hade total överblick och kontroll över vad som hände omkring mig, att samtliga i yogasalen gjorde precis de övningar jag sa till dem att göra var ju ett tillförlitligt bevis om inget annat. Ett annat kvitto på min totalitära kunskap var ju annars att alla lyssnade till mig när jag övertygande talade om exakt hur en krigare två ska vara.

Eftersom resten av min tillvaro såg helt annorlunda ut så höll jag isär min upplysta yogapersona och mitt nakna, otillrättalagda, något klumpiga och alldeles för frispråkiga jag som ingen verkade ta riktigt på allvar. Vadå cirkusartist??!

Det är inte helt klart när det hände, eller hur heller för den delen. Kanske blev det bara för tröttsamt. Men galningen som bestämde sig för att bli luftakrobat vid 32 års ålder och den väl fernissade, klanderfritt putsade yogadockan började smälta samman. Jag testade att säga ”röv” istället för ”sätesmuskel” på klass och blev varken avslöjad som bluff eller utvisad. Ingen av deltagarna rullade ihop sin matta och lämnade salen i protest heller.

Jag började erkänna för mig själv vad jag kan – och vad jag inte kan. Det var för mig oerhört befriande att sluta ta ansvar för all kunskap som inte är min. Det var också väldigt, väldigt skönt att landa i vad jag kan, vad jag är riktigt kick ass rocka järnspett tokbra på – och börja förmedla det i min undervisning. Släppa greppet om min fördomsfulla uppfattning om hur en yogalärare ska vara, föra sig, uttala sig, tycka, tänka, känna och bara vara Milla.

Foto: Anna Rosén.
Foto: Anna Rosén.

Idag har jag pensionerat mig från cirkusyrket och luftakrobatiken men vägrar envist att plantera fötterna på jorden. I Göteborg kan du regelbundet gå klass eller kurs i FLYoga med mig och skulle du ha en längtan efter att göra dina yogaelever luftburna är nästa TT planerad till mars 2019. Tillsammans med genomgrymma Johanna Alvin på studio FLOW i Göteborg erbjuder jag dessutom en 200h YA reg yogalärarutbildning med bl.a. Simon Krohn som gästlärare och den startar i februari 2019.

Håll koll på mig och vart jag undervisar:
www.millafloryd.me
Vill du ha mitt nyhetsbrev?
E-posta mig på mail@millafloryd.me Följ och gilla mig på
Youtube: Milla Floryd
Facebook: millafloryd.me
Instagram: millafloryd

15 oktober, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 25