Vevve Jäderlund
Yoga World

Min Yogaspaning

Min YogaspaningTala Ohm Yoga

Därför firar jag INTE Internationella Yogadagen 21:a juni

Om några dagar är det 21:a juni och Internationella Yogadagen. Du som är intresserad av yoga kanske har sett aviseringar för gratisklasser hos din lokala studio, eller av större aktörer som håller till på offentliga platser.
Jag tycker yoga är fantastiskt, och vill att så många som möjligt (som vill) ska kunna få ta del av det. Men jag firar inte Internationella Yogadagen då den inte har med yoga att göra, utan är stiftad utav politiska anledningar för att strömlinjeforma den Indiska identiteten.

Att yoga har sina rötter i Indien kan inte ha undgått någon. Inte heller att yoga är en multibilliondollar-industri som många vill dra nytta av.
Att det som vi idag får kommunicerat till oss som yoga (fysiska positioner aka asanas, utförda av viga, gärna vita kvinnor) är blott hundra år ungt kanske många av er också vet – om inte annat läs vad jag menar här.
Och det är i den unga historien som vi tar avstamp idag. Den som kopplar yoga till en fysisk praktik, den fysiska praktiken till ett hälsosamt välmående och formar/bekräftar den Indiska världsbilden.

Att djupgående berätta om Indiens infekterade historia med olika styren, maktkamper och att först 1948 bli fri från den brittiska kolonialiseringen, samt hur det har format den Indiska identiteten (och viljan att forma en nationalstat med vissa tydliga markörer) skulle ta för lång tid och jag är inte personen som kan göra det rättvisa. Men det är viktiga faktorer som påverkat uppkomsten av Internationella Yogadagen.

Internationella Yogadagen firas sedan 2015, och det var på initiativ av Indiens premiärminister Narendra Modi, som sanktionerades i FN’s generalförsamling (beslutet togs 2014). Modi sa då i sitt tal till generalförsamlingen: “Yoga should not be just an exercise for us, but it should be a means to get connected with the world and with nature.” och proklamerade yoga “Indiens gåva till omvärlden.”

Men skälet till varför Modi vill uppmärksamma yoga, och återta kopplingen till den indiska identiteten är, hårddraget, att han vill stärka hinduismens roll i landet.

En rädsla i landet är att yoga, tack vare hur omvärlden ser på det, används för att lura in, eller tvinga på, en hinduisk, nationalistisk agenda. I flera år har parlamentariker propsat på att yoga ska vara obligatoriskt i skolan, vilket mött protester från bl.a. muslimska samhällsgrupper. När Internationella Yogadagen infördes skickade Modis regering ut strikta instruktioner till statliga anläggningar hur de skulle arrangera dagen, samt med förtydligande om represalier om det inte utfördes enligt plan.
One member of Modi’s conservative Bharatiya Janata Party (BJP) Yogi Adityanath has said that opponents of Yoga Day—or those who think surya namaskar, a sequence of postures believed by some to be Hindu should be excluded from the yoga protocol—should “leave Hindustan” or “drown themselves in the sea or live in a dark room for the rest of their lives.” (1)

“There is an attempt to link yoga with national pride as part of India’s ancient legacy. Any opposition toward the practice is branded as anti-national. Therefore, participation in Yoga Day has become, in a way, the yardstick of one’s patriotism.” (2)

Den Indiska högern är omskriven för sin intolerans mot islam och kristendom. Dels infekteras det fortfarande pågrund av konflikten om området Kashmir till följd av delningen med Pakistan. Vilket spär på det otrevliga klimatet för muslimer i Indien. Samtidigt som spåren av det brittiska styret fortfarande syns tydligt och lever färskt i mångas minnen, vilket då i sin tur även skapar ovilja mot kristna.
“Right-wing movements such as RSS (Modis ursprungsparti, min anteckning), with their uniforms and their military discipline are an after-effect of British colonialism, with its denigration of Hindu military prowess: these organizations want to demonstrate the strength of Hindus. Because of historical conflict and because of the ongoing dispute about ownership of Kashmir, Pakistan and all Muslims are perceived by Hindus of the extreme right as their enemy”. (3)

Att du går på en gratisklass för att må bra, eller arrangerar något för att bygga community eller uppmärksamma hur fantastiskt yoga är och kan vara är i sig en underbar idé. Men när vi gör det som en del av Internationella Yogadagen är detta vad vi (omedvetet) bidrar till. Och att säga “men min intention är gemenskap, och union” är att blunda för att all uppmärksamhet är en boost för den ursprungliga agendan. Om du vill dela yoga och hylla gemenskap, välj en annan dag, ett annat sammanhang.

I och med att hinduismen befästs som en del av den Indiska nationalidentiteten på detta sätt minskar minoriteternas rättigheter, samt rättigheterna hos dem som erkänner sig till andra religioner. Och det är problematiskt för att uttrycka mig milt.
Hinduismen har inget facit på hur det utövas, vilken eller vilka gudar som ska tillbes när, var, hur. Det är en uppsjö av traditioner, riter och praktiseringar. Att försöka standardisera hinduism, vilket också nu pågår i landet, är inte bara att förtränga den rikedom hinduismen bär på. Det är också ett sätt att säga “antingen är du med oss, eller mot oss”.
Och i det här fallet är jag inte med.

Källor
(1) https://qz.com/india/433356/on-international-yoga-day-yoga-is-just-politics-by-other-means/
(2) https://thediplomat.com/2015/06/international-yoga-day-sparks-controversy-in-india/
(3) Religions in the Modern World : Traditions and Transformations, edited by Linda Woodhead, et al., Routledge, 2016

Läs också:
https://www.dn.se/nyheter/varlden/patriotisk-yra-och-falska-rykten-ger-modi-fordel-i-valet/
https://www.dn.se/nyheter/varlden/modi-kopierar-trump-med-india-first/
https://www.svd.se/har-har-hogernationalister-skapat-sitt-dromsamhalle
https://www.svd.se/indiens-valvinnare-har-rotterna-i-extrem-hindunationalism

18 juni, 2019 | 4 KOMMENTARER!
Min YogaspaningTala Ohm YogaYogaYoga med Vevve

Medveten närvaro – inte alltid så angenämnt

Vi är en vecka in i Mindful Maj, och det är superkul att så många hakar på mina LIVE-sända meditationer på instagram.
Min plan för Maj var en mjuk, härlig månad. Ett perfekt tillfälle för medveten närvaro helt enkelt.
Jag hör dig skratta när du läser den meningen, jag skrattar själv. Fin tanke, men naivt. När någonsin flyter livet som vi planerat?
Väldigt sällan för min del iallafall.
Så även denna gång.

De senaste veckorna har levts med andan i halsen. Det har varit en hel del utmaningar på det privata planet, många jävligt obehagliga möten och tungrodda situationer. Jag har flera gånger trott att jag skulle bryta ihop, men funnit mig själv kvar stående på båda fötterna. Storgråtit tro inget annat, men ändå med total stabilitet inom mig. Och med det har jag tagit mig igenom allt.
Nu är jag ute på andra sidan och inser att jag tryckt vissa saker åt sidan, dövt massa andra saker för att ha orkat med. Och det kommer ikapp.
Såklart.

Det är grejen med självutveckling och reflektion, med yoga och medveten närvaro. Det är inte alltid så jävla angenämt. Vissa passager är rikligt jobbiga, fyllda med skav och triggar alla impulser att avbryta, vända tillbaka, ge upp.
Ibland är det värt att trotsa rädslan, ibland backar jag och återkommer när det känns mindre jobbigt, och jag känns starkare.

Hur upplever du det?
Upplever du ständigt flyt?
Eller är det mer en halvlurig bergochdalbana som svänger ner när du minst anar det?

Jag har utlovat tips här på bloggen under Mindful Maj. Min tanke är att spela in nya meditationer och yinyogaklasser… meeeen med vår hastigt påkomna flytt, en ny omgång av IVF och Chewbacca som rockar unghundstrots kommer det bli i slutet av månaden, just nu får ni hålla till godo med allt det grymma som redan finns på min Youtube-kanal.
Först ut tips på mantrameditation för nybörjare:

Läs mer:
Majja har bloggat om lite mer angenäm medveten närvaro
och Johanna delar hur hon skapar plats för långsamhet

6 maj, 2019 | 2 KOMMENTARER!
Everyday YogaMin Yogaspaning

Mindful Maj – Meditera varje dag med mig

De senaste månaderna har varit kaos för mig, vilket märkts av i min (bristande) närvaro på blogg och instagram. Det har känts så skönt att strunta fullt i det och fokusera min energi på annat håll, där den behövts.

Det har varit ungvalptrots, operation och… ba, bada baaaam – vi har köpt nytt hus! Så med en opererad Martin har jag fått rå om honom och putsa på huset. Imorgon är det fotografering för att lägga upp vårt hus till salu och nu känner jag att jag behöver, och har tid att prioritera min yogapraktik mer igen.

Därför kommer det så galet passande att jag planerat Mindful Maj med Majja och Denice denna månad. Under hela maj är det fokus på mindfulness, meditation och yin här på min bloggen. Jag kommer dela yinyogaklasser, tips och texter samt LIVE-sända en guidad meditation 05:30 på min instagram varje vardag. Jag teamar upp med Majja och Denice som också kommer dela tips, klasser och hur de gör för mindfulness och meditation i vardagen. Majja delar på bloggen och Denice kommer dela på sin Instagram.

Så med start imorgon 05:30 ses vi på min instagram. Meditationen ligger uppe i 24h så du kan göra den när som helst du vill och det passar under dagen.

30 april, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Everyday YogaMin YogaspaningYogalärartips

Yogalärarsnack – sexprat, mobbning och tvång hör inte hemma i yogasalen

Med nästan 10,000 besökare här på bloggen förra månaden har jag insett att det finns ett behov för det jag delar. Kanske som motvikt till det soliga, ljusa, lätta, intetsägande som utgör mainstream yogacommunityt idag. Fler efterfrågar nu verklighet och granskning och därför påbörjar jag en serie här på bloggen. Jag kallar den “Yogalärarsnack”, i vilken jag kommer lyfta viktiga ämnen till diskussion, även om det skaver.

Först ut “Sexprat, mobbning och tvång hör inte hemma i yogasalen”.
Det kan tyckas som ett självklart uttalande, men det här saker som pågår dagligen. Ju “större” en yogalärare blir ju mer kommer de undan med tveksamma beteenden. Framförallt när det kommer till stora/kända lärare. Dels antar vi att de har rätt, eller vet vad de pratar om på grund av deras auktoritet. Dels har vi också tendens att idolisera populära människor, och när de håller klasser för stora grupper blir det lätt att vi låter saker passera som vi hade reagerat på eller sagt i från om vi var i en annan setting.

Jag har samlat fyra exempel på saker som pågår nu och jag i min åsikt (obs! inte samma sak som absolut sanning) anser INTE är okej:

  1. Sexuella instruktioner
  2. Oönskad kroppskontakt
  3. Fysisk tvång
  4. Att hetsa eller förminska elever

“Slicka dig om läpparna och gå från planka bak i hunden som att du vill tända din man”
Jag fick det här berättat av en vän till mig, som också är yogalärare. Hon hade gått på en klass för en stor lärare här i Sverige och under hela klassen gavs denna typ av instruktioner. Om det inte blev tydligt under #metoo vill jag informera om att en stor majoritet av den kvinnliga befolkningen någon gång utsatt för sexuella övergrepp, och yogasalen borde vara en fredad zon där alla (oavsett kön) ska slippa bli påminda om det.
Jag tycker också att det är underligt att röra sig som för att locka, eller tillfredsställa någon annan, yoga ska väl vara en inre praktik? Jag kan förstå om det är en “frigör din inre sexualitet”-klass där folk specifikt anmält sig för det syftet, men det här var en öppen klass vinyasaklass utan något sådant uttalat syfte eller tema. Våra klasser, oavsett om vi håller dem i en gympasal för 10 st, eller på en festival för 1000 handlar inte om oss som lärare, det handlar om våra deltagare. Absolut ska göra vår grej, hedra vår stil men det är upp till oss att ta vårt ansvar att sätta våra elever först.

“Otydlig assistering – oönskad kroppskontakt”
På samma tema som ovan: våra elever ska känna sig trygga.
En annan vän samt yogalärarkollega och jag kom att prata om assisteringar. Första lektionen i assistering är att ta på hårda kroppsdelar, med hela handen och inte lämna någon plats plats för otydlighet. Hon berättade om en lärare hon hade gått för vars assisteringar var mindre av den vägledande typen, och mer av den smekande typen. Hon uppfattade dem inte vara av en sexuella natura men ändå med inslag av sensualitet. Till saken hör att det var en manlig lärare, och att han hade sexuella relationer med sina elever, inte alla men det förekom. Det här märks såklart och energin spiller över, vilken kan skapa en känsla av otrygghet hos de som inte vill ha någon invit, som upplever assistering som oönskad kroppskontakt, som spänner sig varje gång lärare går förbi, i olustig förväntan att behövs uthärda beröring.
Även “trygga assisteringar” på hårda kroppsdelar kan leda till feltolkningar, återigen är det vårt ansvar som yogalärare att minimera risken för att det ska ske. Genom tydlighet och att bygga ett säkert space.

“Kroppsmanipulerande assisteringar”
Motsatsen till smekande otydliga assisteringar är kroppsmanipulerande assisteringar. Där lärare förflyttar, bänder och tvingar in kroppar i olika former baserat på vad de tycker är en estetiskt korrekt position. Det här har bland annat lyfts genom videor på några av de klassiska lärarna som lutar sig mot, drar i och tillchmed ställer sig på sina elever (vilket till absolut ingens förvåning lett till allvarliga skador). För mig personligen har assisteringar alltid varit välkomna, tills för några år sedan var på en klass för en amerikansk lärare som tidigt in i klassen guidade oss till högt utfall med bakåtböj. När han kom till mig med starka händer böjde han min kropp in i en djupare bakåtböj med orden “you can go deeper”. Ja, jag vet att jag kunde gå djupare, men ville inte det just då. Och det kändes i min kropp hela dagen att han tvingat in min kropp i något den inte var redo för. Bara för att han tyckte att han hjälpte mig nå ett större rörelseutslag = ett mer utvecklad form av positionen. Jag intervjuade honom till Yoga World och då vi kom in på assisteringar och han sa “jag har så djup kunskap om kroppen att jag kan manipulera mina elevers kroppar att röra sig som jag vill”. Där och då skiftade hela mitt inlärda synsätt på assisteringar och jag insåg vilken stor skada det faktiskt kan göras när yogalärare går in med inställningen att vi ska fixa en position och manipulera våra elever.
Är inte hela poängen med yoga att vi är tillräckliga som vi är, att vi inte behöver ändra på något?
Så varför tar lärare på sig att rätta till sina elver, att fysiskt tvinga kroppen in i ändlägen för att nå “den fulla posen” varför är det inte tillräckligt att vara där vi är?
Frågor att ställa sig själv som lärare:
varför assisterar jag mina elever?
vad anser jag räknas som att hjälpa i positioner?
vad anser jag var ett rätt utförande av en position?
vad anser jag var progression och regresson (alltså levla upp eller levla ner)?
och hur påverkar det hur jag ser mina elver, samt vilka assisteringar jag ger dem?

“Du är lat, du anstränger dig inte tillräckligt, du är odisciplinerad”
En annan vän samt yogalärarkollega (jag vet, har jag inga vänner som inte är yogalärare? såklart, men de har förmodligen inga anekdoter som passar här) var på workshop för en annan lärare, även denna lärare är från Amerika. Jag påpekar det då det är av relevans, de har större betoning på fysiska korrigering (istället för energiassisteringar) de är också mer provocerande som jag har upplevt det, inte lika “omhuldande” som vi i Sverige gärna är. Min högst spekulativa tanke är att det hänger i hop med att de amerikanska lärare vi får träffa håller ofta till i Los Angeles eller New York. Och där lockas elever till svettiga klasser, där de får maxa vighet och styrka, blir pushade att prestera på topp. De lärare som levererar det drar flest elever, ‘lyckas’ och efterfrågade även i andra länder.
Denna lärare i fråga är av det gamla gardet. Hen spelar ingen musik på sina klasser, har inga fancy övergångar, hen bjuder på avskalad, back to basic hathayoga. Serverat med en stenhård “allt som krävs är disciplin”-attityd. Under den här workshopen körde lärare på sin stil och gick hårt åt när hen såg vad hen uppfattade som lathet, eller brist att “härda ut” med kommentarer som “du är lat, du anstränger dig inte tillräckligt, du är odisciplinerad”. Jag förstår konceptet “skippa skitsnacket” och tanken att det ska motivera eleven att sluta komma med ursäkter och våga stanna i motstånd, mörker och skav. Men vi har ingen aning om vad eleverna vi möter har i bagaget, hur de mår just den dagen och varför de väljer att göra på ett visst sätt. Kanske är det så att yogasalen är den enda platsen i den här personens liv där hon eller han vågar tillåta sig själv att släppa tankar på prestation. Kanske är det första gången på länge (om någonsin) eleven vågar tagga ner, slappna av och flytta foten från gaspedalen som nästan kört henne eller honom in i väggen.
Förstå att i det sårbara läget utifrån få höra att man är lat och måste kötta på, det är total fail på så många plan.

Jag ska inte på något sätt sätta mig på en hög häst, jag säger konstiga saker som “med bred babianröv moona taket”, gjort klantiga assisteringar och kan ibland låta hård i mina instruktioner. Vi yogalärare är alla mänskliga, och det är okej att tabba sig. Men ibland fastnar vi i tanken att vår skit inte stinker, och behöver påminnas om att trots goda intention och dedikerade fans kan vi också klanta oss.
Och att du, ni, vi som elever alltid har rätt i vår upplevelse, har alltid rätt att följa vår magkänsla och säga till eller gå ifrån om det känns fel. Ingen elev behöver göra något för att bekräfta sin lärare eller få denne att känna sig bekväm. Att hedra sin egna integritet går först.

17 mars, 2019 | 6 KOMMENTARER!
Everyday YogaMin YogaspaningTala Ohm YogaYogaYoga med VevveYogalärartips

Yogamyt: En stark core botar din ryggsmärta

Mitt inlägg om 5 Yogamyter som inte är sanna blev riktigt populärt, och flera har efterfrågat fler inlägg i samma anda, så jag har bestämt mig att göra en Bloggserie om Yogamyter.
Det första inlägget i serien hittar du här Yogamyt: Bli yogalärare i Indien är mer äkta

Idag tar vi oss an yogamyten att en stark core ger mindre ryggvärk, okej inte enbart en yogamyt, även en träningsmyt. Så blir två flugor i en ahimsasmäll.

Det här är något jag hundra procent, med all säkerhet, in i min kärna har vetat är sant.
För det fick jag lära mig någon gång på en utbildning, och så har jag hört det igen, och läst det och sagt det så det var en självklarhet att en stark core ger mindre ryggvärk.
Tills det inte var det längre.

Vad innebär ryggsmärta?
Ryggsmärta, specifikt ländryggssmärta, är en av de vanligaste orsakerna till att vi söker vård i Sverige. De flesta har, eller kommer någon gång under sitt liv, att uppleva smärta eller besvär i sin rygg. Ryggsmärta definieras som smärta eller obehag som hugger, moler, är konstant eller varierar. Det stannar i ländryggen eller kan stråla ut i säte och ben. Orsak vara känd och definiera, men ofta är den okänd och kan inte ses vid röntgen.

Träningsråd baserat på gamla idéer
De etablerade tankarna som finns och ligger till grund till de behandlingar och övningar som rekommenderas är ofta baserade på gammal forskning som säger att smärta eller annan ryggproblematik kommer från svaghet i bålmusklerna. Man har också sett att det inte enbart är bristande styrka som är orsaken till tappad funktion. Styrketräning kan faktiskt vara problemet. Fysiskt krävande övningar kan koppla på de afferenta smärtreceptorerna i musklerna, vilket då ökar den upplevda smärtan. Därför kan klassisk ”coreträning”vara en nackdel för personer med ryggsmärta då det bygger på spänningen.

Några sammanfattade poänger om feluppfattningar gällande ryggsmärta från “The myth of core stability” av Lederman (2017) som förtydligar den komplicerade problematiken som ryggsmärta är:

  • Svaga bålmuskler, och obalanser mellan buk- och ryggmusklerna är inte en skada, bara en normal variation. Svaga eller dysfunktionella bukmuskler leder inte till ryggsmärta.
  • Uppdelningen av kroppen, i begrepp som skiljer core/kärnan från det globala muskelsystemet är en förenkling av kroppens faktiska funktion och samspel.
  • Patienter som har fått lära sig komplexa bukaktiveringar som ska bibehållas/kopplas på dagligen, bör avrådas från att använda dem.
  • Att stretcha bålmusklerna kommer osannolikt att ge något skydd mot ryggont eller minska återkommande ryggont.
  • Corestabilitetsövningar är inte mer effektiva än, och kommer inte att förhindra skada mer än, någon annan form av motion eller fysisk terapi.
  • Corestabilitetsövningar är inte bättre än någon annan form av övning för att minska kronisk rygg i smärta.

Alternativ kan ge bättre effekt än traditionell behandling
Carvalho et al (2016) fann i sin studie att placebo gav mer lindring mot ryggsmärta. Deltagarna visste alltså om att det var placebo de tog, och ändå såg man stora skillnader i jämförelse med den traditionellt rekommenderade och använda behandlingen.

Wippert & Wiebking (2018) har tittat på hurmindfulness-based stress reduction (MBSR) hjälpt patienter med ryggsmärta att reducera smärtan. Då man vet att smärta kan vara ett resultat av flera biopsykosociala faktorer, undersökte de om MBSR kunde hjälpa koppla från stressmekanismerna, som i sin tur då reducerade den upplevda smärtan.

Så vad ska jag göra då?
Det är såklart inte tillräckligt att ligga/sitta stilla och chilla. Det kanske hjälper att minska stresspåslaget och hantera akuta skador, men du måste också rör på dig.
På olika sätt, kroppen vill ha rörelse! Vilken mängd, belastning och tempo som är rätt för just dig går inte att generalisera tyvärr. Inte heller går det att säga att coreträning specifikt kommer hjälpa dig eller din patient med ryggsmärtan.

Läs också Saras blogginlägg Fyra myter om din ryggrad i yogan.
Och Hanna Brus inlägg Myter och tveksamma påståenden kring ryggsmärta.

Källor:
Ja, jag enbart valt källor som stödjer min tes, jag inser problematiken i det. Jag har medvetet valt att lägga upp det på det här sättet för du har förmodligen redan överrösts av källor, artiklar och inlägg om hur en stark core ger mindre ryggvärk, det här inlägget är tänkt som en motvikt till det.

Carvalho, C.,  Caetano, JM., Cunha, L., Rebouta, P., Kaptchuk, TJ., Kirsch , I. Open-label placebo treatment in chronic low back pain: a randomized controlled trialPain. 2016.

Lederman, E. The myth of core stability. CPDO Online Journal. 2007.

Wippert, PM., Wiebking, C. Stress and Alterations in the Pain Matrix: A Biopsychosocial Perspective on Back Pain and Its Prevention and TreatmentInt J Environ Res Public Health. 2018.

11 mars, 2019 | 3 KOMMENTARER!
1 2 27

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.