Vevve Jäderlund
Yoga World

Min Yogaspaning

Everyday YogaMin YogaspaningYogalärartips

Yogalärarsnack – sexprat, mobbning och tvång hör inte hemma i yogasalen

Med nästan 10,000 besökare här på bloggen förra månaden har jag insett att det finns ett behov för det jag delar. Kanske som motvikt till det soliga, ljusa, lätta, intetsägande som utgör mainstream yogacommunityt idag. Fler efterfrågar nu verklighet och granskning och därför påbörjar jag en serie här på bloggen. Jag kallar den “Yogalärarsnack”, i vilken jag kommer lyfta viktiga ämnen till diskussion, även om det skaver.

Först ut “Sexprat, mobbning och tvång hör inte hemma i yogasalen”.
Det kan tyckas som ett självklart uttalande, men det här saker som pågår dagligen. Ju “större” en yogalärare blir ju mer kommer de undan med tveksamma beteenden. Framförallt när det kommer till stora/kända lärare. Dels antar vi att de har rätt, eller vet vad de pratar om på grund av deras auktoritet. Dels har vi också tendens att idolisera populära människor, och när de håller klasser för stora grupper blir det lätt att vi låter saker passera som vi hade reagerat på eller sagt i från om vi var i en annan setting.

Jag har samlat fyra exempel på saker som pågår nu och jag i min åsikt (obs! inte samma sak som absolut sanning) anser INTE är okej:

  1. Sexuella instruktioner
  2. Oönskad kroppskontakt
  3. Fysisk tvång
  4. Att hetsa eller förminska elever

“Slicka dig om läpparna och gå från planka bak i hunden som att du vill tända din man”
Jag fick det här berättat av en vän till mig, som också är yogalärare. Hon hade gått på en klass för en stor lärare här i Sverige och under hela klassen gavs denna typ av instruktioner. Om det inte blev tydligt under #metoo vill jag informera om att en stor majoritet av den kvinnliga befolkningen någon gång utsatt för sexuella övergrepp, och yogasalen borde vara en fredad zon där alla (oavsett kön) ska slippa bli påminda om det.
Jag tycker också att det är underligt att röra sig som för att locka, eller tillfredsställa någon annan, yoga ska väl vara en inre praktik? Jag kan förstå om det är en “frigör din inre sexualitet”-klass där folk specifikt anmält sig för det syftet, men det här var en öppen klass vinyasaklass utan något sådant uttalat syfte eller tema. Våra klasser, oavsett om vi håller dem i en gympasal för 10 st, eller på en festival för 1000 handlar inte om oss som lärare, det handlar om våra deltagare. Absolut ska göra vår grej, hedra vår stil men det är upp till oss att ta vårt ansvar att sätta våra elever först.

“Otydlig assistering – oönskad kroppskontakt”
På samma tema som ovan: våra elever ska känna sig trygga.
En annan vän samt yogalärarkollega och jag kom att prata om assisteringar. Första lektionen i assistering är att ta på hårda kroppsdelar, med hela handen och inte lämna någon plats plats för otydlighet. Hon berättade om en lärare hon hade gått för vars assisteringar var mindre av den vägledande typen, och mer av den smekande typen. Hon uppfattade dem inte vara av en sexuella natura men ändå med inslag av sensualitet. Till saken hör att det var en manlig lärare, och att han hade sexuella relationer med sina elever, inte alla men det förekom. Det här märks såklart och energin spiller över, vilken kan skapa en känsla av otrygghet hos de som inte vill ha någon invit, som upplever assistering som oönskad kroppskontakt, som spänner sig varje gång lärare går förbi, i olustig förväntan att behövs uthärda beröring.
Även “trygga assisteringar” på hårda kroppsdelar kan leda till feltolkningar, återigen är det vårt ansvar som yogalärare att minimera risken för att det ska ske. Genom tydlighet och att bygga ett säkert space.

“Kroppsmanipulerande assisteringar”
Motsatsen till smekande otydliga assisteringar är kroppsmanipulerande assisteringar. Där lärare förflyttar, bänder och tvingar in kroppar i olika former baserat på vad de tycker är en estetiskt korrekt position. Det här har bland annat lyfts genom videor på några av de klassiska lärarna som lutar sig mot, drar i och tillchmed ställer sig på sina elever (vilket till absolut ingens förvåning lett till allvarliga skador). För mig personligen har assisteringar alltid varit välkomna, tills för några år sedan var på en klass för en amerikansk lärare som tidigt in i klassen guidade oss till högt utfall med bakåtböj. När han kom till mig med starka händer böjde han min kropp in i en djupare bakåtböj med orden “you can go deeper”. Ja, jag vet att jag kunde gå djupare, men ville inte det just då. Och det kändes i min kropp hela dagen att han tvingat in min kropp i något den inte var redo för. Bara för att han tyckte att han hjälpte mig nå ett större rörelseutslag = ett mer utvecklad form av positionen. Jag intervjuade honom till Yoga World och då vi kom in på assisteringar och han sa “jag har så djup kunskap om kroppen att jag kan manipulera mina elevers kroppar att röra sig som jag vill”. Där och då skiftade hela mitt inlärda synsätt på assisteringar och jag insåg vilken stor skada det faktiskt kan göras när yogalärare går in med inställningen att vi ska fixa en position och manipulera våra elever.
Är inte hela poängen med yoga att vi är tillräckliga som vi är, att vi inte behöver ändra på något?
Så varför tar lärare på sig att rätta till sina elver, att fysiskt tvinga kroppen in i ändlägen för att nå “den fulla posen” varför är det inte tillräckligt att vara där vi är?
Frågor att ställa sig själv som lärare:
varför assisterar jag mina elever?
vad anser jag räknas som att hjälpa i positioner?
vad anser jag var ett rätt utförande av en position?
vad anser jag var progression och regresson (alltså levla upp eller levla ner)?
och hur påverkar det hur jag ser mina elver, samt vilka assisteringar jag ger dem?

“Du är lat, du anstränger dig inte tillräckligt, du är odisciplinerad”
En annan vän samt yogalärarkollega (jag vet, har jag inga vänner som inte är yogalärare? såklart, men de har förmodligen inga anekdoter som passar här) var på workshop för en annan lärare, även denna lärare är från Amerika. Jag påpekar det då det är av relevans, de har större betoning på fysiska korrigering (istället för energiassisteringar) de är också mer provocerande som jag har upplevt det, inte lika “omhuldande” som vi i Sverige gärna är. Min högst spekulativa tanke är att det hänger i hop med att de amerikanska lärare vi får träffa håller ofta till i Los Angeles eller New York. Och där lockas elever till svettiga klasser, där de får maxa vighet och styrka, blir pushade att prestera på topp. De lärare som levererar det drar flest elever, ‘lyckas’ och efterfrågade även i andra länder.
Denna lärare i fråga är av det gamla gardet. Hen spelar ingen musik på sina klasser, har inga fancy övergångar, hen bjuder på avskalad, back to basic hathayoga. Serverat med en stenhård “allt som krävs är disciplin”-attityd. Under den här workshopen körde lärare på sin stil och gick hårt åt när hen såg vad hen uppfattade som lathet, eller brist att “härda ut” med kommentarer som “du är lat, du anstränger dig inte tillräckligt, du är odisciplinerad”. Jag förstår konceptet “skippa skitsnacket” och tanken att det ska motivera eleven att sluta komma med ursäkter och våga stanna i motstånd, mörker och skav. Men vi har ingen aning om vad eleverna vi möter har i bagaget, hur de mår just den dagen och varför de väljer att göra på ett visst sätt. Kanske är det så att yogasalen är den enda platsen i den här personens liv där hon eller han vågar tillåta sig själv att släppa tankar på prestation. Kanske är det första gången på länge (om någonsin) eleven vågar tagga ner, slappna av och flytta foten från gaspedalen som nästan kört henne eller honom in i väggen.
Förstå att i det sårbara läget utifrån få höra att man är lat och måste kötta på, det är total fail på så många plan.

Jag ska inte på något sätt sätta mig på en hög häst, jag säger konstiga saker som “med bred babianröv moona taket”, gjort klantiga assisteringar och kan ibland låta hård i mina instruktioner. Vi yogalärare är alla mänskliga, och det är okej att tabba sig. Men ibland fastnar vi i tanken att vår skit inte stinker, och behöver påminnas om att trots goda intention och dedikerade fans kan vi också klanta oss.
Och att du, ni, vi som elever alltid har rätt i vår upplevelse, har alltid rätt att följa vår magkänsla och säga till eller gå ifrån om det känns fel. Ingen elev behöver göra något för att bekräfta sin lärare eller få denne att känna sig bekväm. Att hedra sin egna integritet går först.

17 mars, 2019 | 6 KOMMENTARER!
Everyday YogaMin YogaspaningTala Ohm YogaYogaYoga med VevveYogalärartips

Yogamyt: En stark core botar din ryggsmärta

Mitt inlägg om 5 Yogamyter som inte är sanna blev riktigt populärt, och flera har efterfrågat fler inlägg i samma anda, så jag har bestämt mig att göra en Bloggserie om Yogamyter.
Det första inlägget i serien hittar du här Yogamyt: Bli yogalärare i Indien är mer äkta

Idag tar vi oss an yogamyten att en stark core ger mindre ryggvärk, okej inte enbart en yogamyt, även en träningsmyt. Så blir två flugor i en ahimsasmäll.

Det här är något jag hundra procent, med all säkerhet, in i min kärna har vetat är sant.
För det fick jag lära mig någon gång på en utbildning, och så har jag hört det igen, och läst det och sagt det så det var en självklarhet att en stark core ger mindre ryggvärk.
Tills det inte var det längre.

Vad innebär ryggsmärta?
Ryggsmärta, specifikt ländryggssmärta, är en av de vanligaste orsakerna till att vi söker vård i Sverige. De flesta har, eller kommer någon gång under sitt liv, att uppleva smärta eller besvär i sin rygg. Ryggsmärta definieras som smärta eller obehag som hugger, moler, är konstant eller varierar. Det stannar i ländryggen eller kan stråla ut i säte och ben. Orsak vara känd och definiera, men ofta är den okänd och kan inte ses vid röntgen.

Träningsråd baserat på gamla idéer
De etablerade tankarna som finns och ligger till grund till de behandlingar och övningar som rekommenderas är ofta baserade på gammal forskning som säger att smärta eller annan ryggproblematik kommer från svaghet i bålmusklerna. Man har också sett att det inte enbart är bristande styrka som är orsaken till tappad funktion. Styrketräning kan faktiskt vara problemet. Fysiskt krävande övningar kan koppla på de afferenta smärtreceptorerna i musklerna, vilket då ökar den upplevda smärtan. Därför kan klassisk ”coreträning”vara en nackdel för personer med ryggsmärta då det bygger på spänningen.

Några sammanfattade poänger om feluppfattningar gällande ryggsmärta från “The myth of core stability” av Lederman (2017) som förtydligar den komplicerade problematiken som ryggsmärta är:

  • Svaga bålmuskler, och obalanser mellan buk- och ryggmusklerna är inte en skada, bara en normal variation. Svaga eller dysfunktionella bukmuskler leder inte till ryggsmärta.
  • Uppdelningen av kroppen, i begrepp som skiljer core/kärnan från det globala muskelsystemet är en förenkling av kroppens faktiska funktion och samspel.
  • Patienter som har fått lära sig komplexa bukaktiveringar som ska bibehållas/kopplas på dagligen, bör avrådas från att använda dem.
  • Att stretcha bålmusklerna kommer osannolikt att ge något skydd mot ryggont eller minska återkommande ryggont.
  • Corestabilitetsövningar är inte mer effektiva än, och kommer inte att förhindra skada mer än, någon annan form av motion eller fysisk terapi.
  • Corestabilitetsövningar är inte bättre än någon annan form av övning för att minska kronisk rygg i smärta.

Alternativ kan ge bättre effekt än traditionell behandling
Carvalho et al (2016) fann i sin studie att placebo gav mer lindring mot ryggsmärta. Deltagarna visste alltså om att det var placebo de tog, och ändå såg man stora skillnader i jämförelse med den traditionellt rekommenderade och använda behandlingen.

Wippert & Wiebking (2018) har tittat på hurmindfulness-based stress reduction (MBSR) hjälpt patienter med ryggsmärta att reducera smärtan. Då man vet att smärta kan vara ett resultat av flera biopsykosociala faktorer, undersökte de om MBSR kunde hjälpa koppla från stressmekanismerna, som i sin tur då reducerade den upplevda smärtan.

Så vad ska jag göra då?
Det är såklart inte tillräckligt att ligga/sitta stilla och chilla. Det kanske hjälper att minska stresspåslaget och hantera akuta skador, men du måste också rör på dig.
På olika sätt, kroppen vill ha rörelse! Vilken mängd, belastning och tempo som är rätt för just dig går inte att generalisera tyvärr. Inte heller går det att säga att coreträning specifikt kommer hjälpa dig eller din patient med ryggsmärtan.

Läs också Saras blogginlägg Fyra myter om din ryggrad i yogan.
Och Hanna Brus inlägg Myter och tveksamma påståenden kring ryggsmärta.

Källor:
Ja, jag enbart valt källor som stödjer min tes, jag inser problematiken i det. Jag har medvetet valt att lägga upp det på det här sättet för du har förmodligen redan överrösts av källor, artiklar och inlägg om hur en stark core ger mindre ryggvärk, det här inlägget är tänkt som en motvikt till det.

Carvalho, C.,  Caetano, JM., Cunha, L., Rebouta, P., Kaptchuk, TJ., Kirsch , I. Open-label placebo treatment in chronic low back pain: a randomized controlled trialPain. 2016.

Lederman, E. The myth of core stability. CPDO Online Journal. 2007.

Wippert, PM., Wiebking, C. Stress and Alterations in the Pain Matrix: A Biopsychosocial Perspective on Back Pain and Its Prevention and TreatmentInt J Environ Res Public Health. 2018.

11 mars, 2019 | 3 KOMMENTARER!
Everyday YogaMin YogaspaningTala Ohm YogaYogaYoga med Vevve

Fertilitetsyoga – stressa mindre och bli gravid… eller? Vad säger forskningen

“Yoga kan användas för att stärka sina reproduktiva organ och öka din fertilitet” eller “med fertilitetsyoga stressar du mindre och ökar sannolikheten att bli gravid” är rubriker och påstående som jag uppmärksammat mer i och med vår infertilitet, ofrivilliga barnlöshet och pågående IVF-resa.

Jag förstår att yoga är populärt, att sajter vill ha klick och att det finns en stor, ömtålig, barnlängtande målgrupp som vill veta exakt allt de kan göra för att öka sina chanser att äntligen bli gravida, även om det så bara är med 0.01%.
Men finns det något stöd för de påståendena?

Vad säger forskningen?
Ja, ökad stress kan rubba din menscykel. Inte bara på ett snabbt märkbart sätt (att du förlorar din mens eller att den blir oregelbunden), men också i att det förhindrar utsöndring av hormoner som reglerar och påverkar din cykel och fertilitet. Det finns dock en risk att en börjar skylla på sig själv och fastna i det tankesättet och bli ännu mer stressad över att en redan stressar.  Det kan ju vara så att personen i fråga inte var stressad ursprungligen, men blir stressad över att inte bli gravid, och tror att stressen som är orsaken, men egentligen är det ett symptom orsakat av situationen. En nedåtgående spiral helt enkelt.

Så sluta säg “tänk inte på det så kommer det gå” eller ” det är som alla de som blir gravida efter de adopterat, du måste bara slappna av så blir du gravid”. Det är tanklöst, klantigt, okänsligt, irrelevant och totalt kontraproduktivt.

Den mentala aspekten (meditation och mindfulness)kan hjälpa att hantera och även minska stress. Och den fysiska delen (asanas) av yoga (likväl som annan fysisk träning) kan öka cirkulationen vilket också är fördelaktigt för vår hälsa. Även yogans systervetenskap ayurveda och dess effekt har studerats på hur det påverkar stress. Dayani Siriwardene, SA. (2010) menar att ayurvediska behandlingar framgångsrikt botat PCOS genom att normalisera vissa hormonnivåer, vilket jag ska påpeka är en stycken studie så vi ska vara försiktiga att dra på för stora växlar.
Att minska stressen, återställa hormonnivåer och återfå en normal menscykel kan vara ett första steg som en del av behandling (läs: alltså inte Lösningen med stort L).

IVF, stress och yoga
Om vi tittar specifikt på IVF (in vitro fertilisation eller provrörsbefruktning) och stress finns det ingen studie som visar att stress påverkar chanserna att lyckas. Kirca & Pasinlioglu (2019) har gjort en studie där de visar att yoga kan hjälpa minska stressen som uppstår vid IVF-behandling, men inte studerat hur det påverkar den faktiska chansen att bli gravid. De skriver att sannolikheten för en lyckad IVF-behandling ökar om man kompletterar den medicinska behandlingen med yoga. Detta påstående refererar till en bok, men böcker hålls inte mot samma standard som vetenskapliga artiklar och kan säga lite vad de vill så jag tittade vidare. När jag fann den författarens studie (Domar, A. et al 2011) som uttalande vilar mot finner jag att studien är ofullständig, godtycklig och påvisar inte de samband hon vill göra eller slutsatser hon drar. Så nej, det finns inga bevis att stress försämrar risken för en lyckad IVF.

Det finns tvärtom studier som visar att stress inte alls påverkar chanserna att bli gravid med IVF. Anderheim, L. (2005), och Boivin, J. (2011) har studerat stress hos kvinnor som genomgått IVF-behandling och det som enligt dem är avgörande faktorer är det totala antalet embryon med god kvalité som plockats ut, och antalet embryon som överförs. De såg ingen skillnad till följd av förhöjd stress.

Fertilitetsyoga – vad funkar?
Saker som forskning faktiskt sett påverkar och kan hjälpa:

  • Forskning visar att yoga kan hjälpa minska stress hos friska individer, vilket kan normalisera hormonnivåer och cykellängd och eventuellt öka sannolikheten att bli gravid. Märk väl ord som “friska individer”och “eventuellt”, det är alltså inga garantier.
  • Ökad circulation syresätter kroppen och bibehåller god funktion i våra organ. Denna effekt får vi av yoga likväl som andra motionsformer, och är något som alla uppmuntras göra, oavsett om vi vill bli gravida eller inte.
  • Yoga är ett verktyg, bland flera, som kan hjälpa att hantera stress och andra känslor som kan vara en del av ofrivillig barnlöshet.
  • Läs gärna också det här blogginlägget av Sara Hoy Yoga och forskning under förstoringsglaset – 3 saker du måste tänka på för att förstå mer om vissa utmaningar med yoga och forskning.

Saker som påstås men inte har några bevis:

  • Det finns speciella yogapostioner som ökar din fertilitet. Absolut, positioner eller rörelser som berör höfter och bål ökar cirkulationen mer i det specifika området än att lyfta upp armarna. Men de flesta yogapositionerna påverkar din bål eller cirkulation på ett eller annat sätt så vi kan släppa tankar om att vissa asanas är mer potenta än andra.
  • Med yogan kan du vitalisera dina äggstockar och livmoder. Samma svar som ovan.
  • Att du kan starta om ditt endokrina system med yoga, vilket minskar infertilitet. Jag vet inte om man kan starta om sitt endokrina system någonsin. Eftersom det endokrina systemet arbetar med hormoner tar det tid att reglera eventuella obalanser som kan uppstå vid långvarig stress. Yoga kan vara ett av verktygen, en del av behandlingen, för att minska eller hantera stressen, men borde inte ses som en quick fix i sig självt.
  • Med yoga detoxar du kroppen och nyrensad på slagg har du inget som hindrar dig från att blir gravid. Om det skulle finnas gifter i din kropp som orsakar infertilitet kommer inte yoga att rensa ut dem.
  • Yoga stimulerar sköldkörteln, och specifikt skulderstående, plogen och halvbrygga. Ja, för höga nivåer av skäldkörtelhormon påverkar fertiliteten. Men du kan inte balansera din sköldkörtel genom att pressa på den… det funkar inte så.
  • Män som sitter i fjärilen och viftar/skakar på benen ökar antal spermier. Nej… bara nej.

Med det sagt, om du känner att yoga stöttar dig när du/ni försöker bli gravida fortsätt!
Yoga kan hjälpa att göra resan mer lätthanterlig och mindre påfrestande, och stress i sig som vi vet är inte bra i längden så det är alltid bra att ta det lite lugnare. Jag har själv valt att kombinera yinyoga och löpning för att förbereda inför ägg uttag och äggisättning/återföring då jag haft som syfte att bland annat sänka stress, ta mig tid för medveten närvaro och öka cirkulationen. Jag känner att det har hjälpt mig när jag känt mig överväldigad, och gett mig energi, så det finns absolut en plats för yoga i denna prövande situation. Men det är ingen mirakelmedicin oavsett en del löften som ges.

 

Källor:

Anderheim, L., Holter, H., Bergh, C., Möller, A. Does psychological stress affect the outcome of in vitro fertilization? Human Reproduction. 2005.

Boivin, J., Griffiths, E., Venetis, CA. Emotional distress in infertile women and failure of assisted reproductive technologies: meta-analysis of prospective psychosocial studiesBMJ 2011.

Dayani Siriwardene, SA., Karunathilaka, LP., Kodituwakku, ND., Karunarathne, YA. Clinical efficacy of Ayurveda treatment regimen on Subfertility with Poly Cystic Ovarian Syndrome (PCOS). Ayujournal. 2010.

Domar, A., Rooney, KL., Wiegand, B., Orav, JE., Alper, MM., Berger, BM., Nikolovski, J. Impact of a group mind/body intervention on pregnancy rates in IVF patientsFertility and Sterility. 2011.

Kirca, N., Pasinlioglu, T. The effect of yoga on stress level in infertile women. Perspective in psychiatric care. 2019.

Read, SC., Carrier, ME., Whitley, R., Gold, I., Tulandi, T., Zelkowitz, P. Complementary and Alternative Medicine Use in Infertility: Cultural and Religious Influences in a Multicultural Canadian SettingJ Altern Complement Med. 2014.

Everyday YogaMin YogaspaningTala Ohm YogaYogaYoga med VevveYogalärartipsYogalärarutbildning

Yogamyt: Bli yogalärare i Indien är mer äkta

Mitt inlägg om 5 Yogamyter som inte är sanna blev riktigt populärt, och flera har efterfrågat fler inlägg i samma anda, så jag har bestämt mig att göra en Bloggserie om Yogamyter. 
Först ut är myten/tanken/uppfattningen att bli yogalärare i Indien, att gå en yogalärarutbildning i Indien är mer äkta än att gå en yogalärarutbildning utanför Yogans hemland.

Ja, yoga härstammar från Indien, men uttalandet att yogautbildningar i Indien är “mer äkta” än de som inte hålls där slår knut på min hjärna. Dels faller det in under hela “det finns en rätt yoga” = allt annat är fel.
Dels väcker det frågan: vad är äkta? och isåfall falsk?

Men absolut, jag kan förstå några av tankegångarna.
Yoga i Indien har flertusenåriga rötter
Yoga i Indien är mer andligt
Yogalärarutbildningar i Indien borde därför rimligen gå in på ett djupare lager och ha en starkare koppling till traditionen.

Jag har tidigare skrivit om Mark Singletons bok Yoga BodyDen sanna historien om modern yoga och asanas där vi ges en bakgrund till uppkomsten av yogapositionerna som vi utför under klasser idag. I den här intervjun i Sveriges Radio med Josephine Selander, yogalärare, grundare av Nordiska Yogainstitutet som skriver en master i idéhistoria med inriktning på yoga, kan du höra mer om hur andlighet blev en genomtänkt strategi i Indien i slutet på 1800-talet.

Kort sammanfattat blev det en strategi framhäva det unika i indisk religion och kultur för att ta tillbaka sin identitet från Storbritannien som kolonialiserat landet. Samtidigt som de i sin strävan att sprida yoga också delade sin syn på öst som de andligt berikade, och väst som de spirituellt utmanande. Josephine skriver om det så bra i sin krönika “Är öst andligt och väst materiellt?”

Den yoga som spreds i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet var inte som en del av en obruten linje av praktiserad yoga. Det var inte ihopslängt på en pisskvart, men det var mycket yngre än bilden som medvetet förmedlades. En bild som än idag lever kvar.
Absolut det finns ashram och utbildningar i Indien som är gedigna, rik på historia och oerhört djupdykande.
Men bara för att du går en yogalärarutbildning i Indien finns det inga garantier att det är “äkta”, traditionsenligt eller en bra. Det finns dem som utnyttjar glorifieringen, som erbjuder rent ut sagt usla utbildningar men validerar det med just “vi är ju i Indien så jag måste ha rätt”. Vi kan ju bara se till Ashtangayogans säte i mysore som ändå ses som seriös och etablerad, där det framkommit att Pattabhi Jois (grundare) sexuellt utnyttjat elever i flera år.

Detta pågår såklart inte bra i Indien
Det pågår självklart även på västerländska utbildningar, jag försöker inte svartmåla Indien eller de utbildningar som finns där. Men jag vill påminna oss om att det är människor bakom utbildningar, mänskliga behov, och egon som driver dem.
Och att “äkta” är en etikett eller önskan vi projicerar eller eftersträvar, och själva kan skapa och bära med oss.
Oavsett om det är på varmare breddgrader eller snöblaskig gympasal yogan tar plats.

15 februari, 2019 | 6 KOMMENTARER!
Everyday YogaMin YogaspaningTala Ohm YogaYogaYoga med Vevve

5 Yogamyter som inte är sanna

Det finns många tankar, halvsanning och missförstånd om vart yoga kommer ifrån, vad som får eller inte får kallas yoga och om man får yoga vid mens.
Idag reder jag ut de här 5 vanliga yogamyterna

  1. Yoga är flera tusen år gammalt
  2. Du får inte vara upp och ner vid mens
  3. Yoga som medicin
  4. Upplysning ger rörlighet
  5. Det finns en rätt yoga

Läs mer:
Mitt blogginlägg Den moderna yogans uppkomst
Klas Nevrins text “Från frälsning till kroppsligt välbefinnande

28 januari, 2019 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 26

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.