Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Vevve Jäderlund
Yoga World

Mindset

MindsetTala Ohm Yoga

Tyst, tom och väntar in

Om du skulle fråga mina närmaste vänner hur ofta jag saknar ord, skulle de be dig att ställa om frågan
Frågar du mina lite mindre nära vänner om hur många tysta sekunder vi delat, skulle de kunna räkna dem på en hand
Mina flyktiga bekanta har sällan sett mig låg, jag har alltid ett(eller tusen) goda ord över
Jag har få, om ens någon, hemlighet, och pratar öppet om min brokiga bakgrund och konsistens vid senaste toabesöket

Men jag känner mig trött på att prata om mig
Om små saker
Betydelselösa ämnen
Upprepa, och älta
Fylla tystnaden och ögonblicken för att slippa möta det obekväma

Jag kommer fortsätta fylla min omgivning med onödigt vetande
Kommer fortsätta slå rekord på antal ord i minuten
Kommer fortsätta vara allt som gör mig till mig
Glad
Sprallig
Ordbajsande
Oputsad

Men just nu kräver hjärtat stillhet
Det inre sprängs av tomheten
och längtar efter tystnad
Ren
Skör
Obarmhärtig
Tystnad

Tyst_tom_och_vantar_in

 

 

4 december, 2014 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
MindsetTala Ohm Yoga

Tacksamhetstisdag – miniäventyr

I helgen fick jag luncha med Monika Björn, chilla på Pure Yoga med Milla Floryd och flera andra sköna yogalärare.
Jag fick Rocka Fitnessfestivalen och Joe Labero med mina sköna peeps från Yogobe.
Hängde med Sendi och Martina på Made in China och Radisson Blue Riverside.
Idag blev jag sminkad och stylad till tänderna för en photo shoot till en artikel jag ska vara med i Topp Hälsa – om kroppsnöjdhet.

Jag är så tacksam för att jag får vara med om allt detta, men jag är också väldigt tacksam att jag själv är driven och aktiv för att mitt liv ska fyllas med sådana här miniäventyr.
Tack!

Tacksamhetstisdag - miniäventyr

Tacksamhetstisdag - miniäventyr

2 december, 2014 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
MindsetTala Ohm YogaYoga

Vad är tacksamhet för dig?

Igår var jag och herrn i huset ute på en lunchpromenad – det gäller att ta vara på soltimmarna när de presenterar sig – och som alltid avhandlades många ämnen, men det som fastnade i mitt huvud var vårt samtal om tacksamhet.
Nu är det dock så att jag är kass på att återberätta saker, än värre i text, så jag ska inte ge mig på en “Ja ba, han ba, vi ba” förklaring av samtalet. Jag ska försöka förmedla poängen istället.

Ni som följt mig ett tag vet att jag kör hårt på #TacksamhetsTisdag, en dag i veckan då jag på instagram och/eller i bloggen försöker lyfta en sak jag är lite extra tacksam för. Jag skriver på “instagram och/eller i bloggen”, för nu är det en del av min vardag att stanna upp och vara tacksam, men från början var det inte så.
Jag har länge levt med “gräset är inte bara grönare utan också längre, frodigare, skönare och lyckligare på andra sidan“-mentaliteten, en ganska skadlig och obra mentalitet, den skapar liksom inte så mycket glädje eller chanser här i livet. Tack och lov insåg jag att jag sportade offerkoftan dagligen och valde att göra något åt det, för att vända skeppet.

Det gick inte på en dag, och jag kan inte säga att det var en enskild handling som fick mig på rätt väg, men en viktig del i det var att känna tacksamhet. När jag känner sann tacksamhet för mig och mitt liv spelar det ingen roll att gräset är  grönt, långt, frodigt, skönt och lyckligt på andra sidan, för det tar inte från mig och min glädje eller framgång. Det är väl bara underbart att det går bra för flera och att så många som möjligt känner sig glada i sitt liv?

Att börja, aktivt, lyfta en sak i veckan och få dela med mig av det, samt se många andra följa med i #TacksamhetsTisdag gjorde att det lätt “rann över” till anda dagar, och andra tillfällen. Jag kunde en kall, grå torsdag se några vackra blommor som jag bara stannade upp och njöt av, eller mitt i ett träningspass sköljas över med tacksamhet för att jag hade en hel kropp som var stark och kunde röra sig obehindrat. Små saker kunde göra min dag och jag började uppskatta så mycket mer än jag tidigare fattat att jag hade i mitt liv.

För att återgå till vårt samtal igår:
Jag har hittat mitt sätt att vara tacksam, och jag vet att med tacksamhet följer också en tillfredställdhet(japp nu är det ett ord) som gör att jag inte behöver titta över staketet på det andra gräset, för mitt gräs är precis som det är, ska vara och behöver vara för mig. Som alltid när en “har sett ljuset” vill jag ju förklara detta för alla, och få alla att komma igång med den här grejen som är tacksamhet, för att inse hur bra vi har det och inte vakna upp om några år med frågan “vad fan var det som hände?” i pannan.
Mister höll inte med, han tycker att jag har en för snäv syn på vad tacksamhet är, och bör vara, att folk faktiskt kan känna tacksamhet utan att artikulera det, för sig själv eller andra – men jag håller inte med om att han inte håller med.

Självklart förstår jag att en kan känna tacksamhet utan #TacksamhetsTisdag, och att alla hittar sitt sätt. Men jag tror att nyckel till “sann tacksamhet”(vad fan det nu är), eller till att faktiskt fatta sin tacksamhet, är att verbalisera den för sig själv – inte behövligt för andra. Men när vi tror att vi är tacksamma, utan att faktiskt stanna upp och andas in rosorna, känns det som att vi snabbspolar förbi och inte får alla härliga följder som kommer. Typ tillfredställdhet, minskad avundsjuka, lycka osv.

Vad tänker du?
Håller du med mig eller är jag ute och cyklar?
Hur känner du tacksamhet?

tacksamhet

26 november, 2014 | 4 KOMMENTARER!
MindsetTala Ohm YogaYoga

Att våga flyga – Acroyoga

I går var det alltså dags, jag skulle offra livet.
Genom att våga mig upp i luften och trotsa min höjdrädsla skulle jag leva farligt, på gränsen till döden.

Ja…ni hör ju.
Aningen dramatiskt kanske?
Men det var lite så jag kände inför min date med Milla Floryd igår, och det var så jag pratade. Saken är den att vi, med våra tankar, skapar så mycket i vår kropp. Så mycket spänningar och låsningar, och framför allt – så många självvalda sanningar.
Lite jobbigt att höra, kanske blir du smått provocerad när jag säger att du själv skapar dina hjärnspöken, att det är du som sätter krokben för dig själv, och att det är du som kan justera din inställning och ta tag i det.

För mig är höjder ett sådant hjärnspöke, vilket jag blev påmind om igår.
När jag pratar om det sådär innan “läskigt” “farligt” “döden”, vad skapar jag för något inom mig då? En lust att testa? Avslappnadhet? En bra och rolig association?
Nej
Jag skapar spänningar och låsningar och egna sanningar. Sanningar som säger att jag är rädd i luften, som övertygar mig om att jag inte har balans i luften, som basunerar att jag kommer skada mig när jag rasar från luften.

Det är i sådana lägen jag är tacksam att jag omger mig med stjärnor, med guldklimpar, med coola brudar så som Milla. Som med hela sin varelse utsöndrar chillness de luxe, och som med sin blotta närvaro får mig att känna..nej veta att jag kommer dominera i luften.
Som ger mig styrkan att se, att just nu är stunden kommen för mig att flyga.
Så enkelt, så obetydligt men ändå helt ovärderligt.

Don’t be afraid to try
You might find out that you can fly
– Vevve 2014, efter sin första flygtur

Jag uppmanar er verkligen att Att våga flyga – Acroyoga med Milla!
Hon har en Acroyoga workshop i Göteborg nu på söndag (imorgon).
Annars kan du hänge med henne, på mattan, på Pure YogaFitnessfestivalen.

Att våga flyga - Acroyogawpid-img_20141115_060842.jpgAtt våga flyga - Acroyoga

15 november, 2014 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
MindsetTala Ohm YogaYoga

Vem är du, vem är jag. Levande charader

Jeanna skrev här om dagen om vilka roller vi intar när vi är i grupper, och jag kom att tänka på det idag.
Vem är du, vem är jag, eller rättare sagt, vilken variant av mig och dig är det som hänger?

Det är verkligen vad jag kategoriserar in under “Yoga utanför mattan”, att kliva utanför vissa situationer eller så gott det går, utanför sitt ego, och rannsaka.
– Vad hände i denna situation?
– Hur reagerade jag på X?
– Varför reagerade jag så?
– Valde jag roll?
   Eller “råkade jag falla in i” en viss roll?

Det är intressant att spana på från avstånd, när den kognitiva dissonansen smyger sig på en. Du tror och upplever att du är på ett visst sätt och skickar vissa signaler, sedan kommer någon och säger att den upplever dig på ett helt annat sätt.
Inte sagt att din eller deras bild är den rätta, men det är intressant att reflektera varför det skiljer sig (om det nu gör det).

Jag har fått höra att jag är någon form av indirekt ledare vilket jag inte känner igen mig i.
Visst jag kan ta tag i planering eller liknande för att saker ska bli gjorda, men känner det inte som att det är mig folk söker sig till naturligt.
Min bild av mig, och hur jag tror att andra uppfattar mig är:
– Rolig
– Uppfinningsrik
– Driven
– Bestämd
– Ärlig
– Rättvis
– Varm
– Kärleksfull

Ni som känner mig får gärna bromsa mig om ni tycker att jag är helt ute och cyklar.
Fast..jag håller ju på med yoga så jag är ju upplyst och har säkert 100 % koll på mig och hur jag uppfattas…
Eller?

Hur bra är din bild av dig själv och din roll i ett sammanhang, eller i en grupp?
Har du någonsin stämt av din bild av dig med andras bild av dig?

Vem är du, vem är jag?

12 november, 2014 | 2 KOMMENTARER!
1 38 39 40