Vevve Jäderlund
Yoga World

Yoga

Everyday YogaTala Ohm YogaYoga

En avslappnande höst med Somatic Stress Release och Yoga Nidra

Den här sensommaren/hösten blir det fokus på avslappning och återhämtning utbildningsmässigt för min del.
Efter år av fokus på anatomi, fysiologi, sekvensering och den mer starka, fysiska aspekten av yogapraktiken känner jag att jag vill fylla ut och komplettera med de lite lugnare aspekterna.

I november ska jag fördjupa mig i Yoga Nidra, aka den yogiska sömnen. Det är min vän Jennie wadsten (och hennes kollega Melanie Cooper) som håller den utbildningen. Och jag har valt just den för att jag vet att jag och Jennie har samma syn på hela guru/inte ifrågasätta/blint följa det skrivna ordet-upplägget så det kommer bli en bred och djup helg.

Före det är det dags för Somatic Stress Release ™, inte så mycket en “yoga”utbildning, utan mer åt terapi-hållet. Det kommer bli fem dagar där det blandas rörelse, stillhet, begrepp och teorier, för att ge en helhet hur vi kan möta och behandla stress.
Så intressant!

Såhär skriver grundaren Scott Lyons om det: Somatic Stress Release ™ är ett kraftfullt sätt att förstå hur vi upplever stressmönster. Att få en förståelse för dina biologiska, psykologiska, energiska och sociala anpassningar till stress kommer att befria dig från de medvetenhetsreflexer som finns i världen. Somatic stress release lär dig hur man identifierar lagren av stress i kroppssinnet och hur man kan omvandla stressig energi för att stödja en befriad livsstil.

Om du känner “wow det där vill jag också lära mig mer om!” går utbildningen 28:e augusti till 1:a september på Yogashakti i Stockholm. Du kan läsa mer om det här och om du har några frågor eller vill anmäla dig mailar du info@yogashakti.se

Everyday YogaTala Ohm YogaYogaYoga med Vevve

Väck din Inre Urkraft – gratis guidad meditation

Vilken magisk helg jag haft!
Det var äntligen dags för Inre Urkraft, ett yogahelgsretreat med Eva Lindblad på det vackra Skepparholmen.
Upplägget kom ifrån de många samtal jag och Eva har om hur vi själva upplevt, och återkommande ser omkring oss att så många tappat kontakten med sitt inre. Som att det känns utmanade att ta plats och jobbigt att våga vara alla nyanser av sig själv. Men samtidigt lockas av nyfikenhet att utforska den inre urkraften, och det större sammanhanget. Vårt tanke med helgen var att skapa ett rum där deltagarna fick utforska vad Urkraft innebar för dem. Att hitta, och väcka den där inre pulseringen, vägvisaren och styrkan som vilar inom oss alla. För att våga lita inåt för riktning och råd, istället för att leta utanför sig för bekräftelse.

Eftersom det var första gången vi gjorde detta var det lite pirrigt i magen hur det skulle mottas, tack och lov hade vi underbart, nyfikna och modiga deltagare som öppet och aktivt deltog med sina erfarenheter och reflektioner.
Också STORT tack till Skepparholmen för grymt samarbete, strålande personal och ljuvligt god mat!

Helgen började med incheckning, sedan höll Eva en yogaklass, följt av en lunch i solen med utsikt över Östersjön. Fyllda med näring satte vi oss ute i det gröna gräset för en reflektionsworkshop för att släppa loss i en Afro Dance-klass. WOW som jag saknat dansen, att leda men framförallt att bara dansa mig svettig. Det väcker min inre urkraft med besked!
Efter afron var det två timmar egenlyx i Skepparholmens helt magiska SPA-lokaler, för att sen avsluta lördagen med middag.

Söndagen började för de morgonpigga med SPA, sedan hotellfrukost (hur lyxigt är inte det?!). Morgonens första pass var om självacceptans, sedan höll jag en yogaklass som jag byggt kring just Inre Urkraft (här hittar du Spotify-spellistan) för att avsluta hela helgen med reflektion och praktisk övning hur hitta och återkoppla till Urkraften i vardagen.

Kraftfullt, ödmjukt, sårbart, modigt, härligt, innerligt och sprudlande är några av de orden jag tar med från denna helg.
Tacksamhet är ett annat.

Vill du utforska din Inre Urkraft?
Håll utkik efter datum, som det ser ut blir det en helg i höst ;
Fram tills dess får du här en gratis guidad meditation som du kan ladda ner och lyssna på när du vill. Klicka HÄR för att komma till meditationen.
Efter du lyssnat på den, reflektera över frågorna nedan. Skriv ner dina tankar och reflektioner om du vill. Jag rekommenderar verkligen att du skriver, det hjälper oss att verbalisera och verkligen titta på/känna på det som finns inom oss.

Vad är Urkraft för dig?
Hur känns det? 
Vart i kroppen känns det?
Finns det någon person, situation, handling eller annat som gör att du känner att du kommer i kontakt med din Urkraft?

Everyday YogaTala Ohm YogaYogaYoga med VevveYogalärarutbildning

Ett tårfyllt avsked – totalt jävla tillräcklig

I helgen var det sista träffen med vårterminens omgång av yogalärarutbildning. Jag hoppade rätt in i två sommarkurser som började i måndags, och har checkat av en lång lista av administrativt arbete fram tills igår. Så jag har inte kunnat ta mig tid att landa i det hela och reflektera förrens idag.

Detta var min tredje grupp, och varje sammansättning av människor blir en egen upplevelse. I första gruppen pratade vi mycket om prestation, i andra gruppen blev det snabbt personligt och öppna hjärtan hela vägen. Den här gruppen började med tre lager stålrustning som under resans gång har tagits av för att ge plats åt sårbarhet och mjukhet.

Såklart påverkas min upplevelse av utbildningen också vart jag är i mitt liv och den här våren har varit bergochdalbana med mediciner och en riktigt tuff IVF-resa.
Jag vill mötas med ett öppet hjärta, som skapar trygghet för alla att våga leva i sin sanning. Stundvis under våra månader ihop har jag känt att jag kunnat leverera till min fulla 100%-iga potential. Men flera gånger har tilltron till mig, eller kanske mer till min arbetsinsats svikit. Med läkarbesök, en kropp som svajat och ett intellekt som kraschat (så många gånger som jag kommit på mig själv mitt i en mening och helt tappat all form av röd tråd) har impulsen att sätta upp en hög stenmur kallt mig.
“Jag som ska leda den här gruppen, måste ju veta allt, vara samlad, klar och upplyst. Alla tecken på annat än kristallklart fokus är svaghet”

Nej.
Nej, nej, nej.
Det är knas hur ofta vi går dit i oss själva, eller rättare sagt hur ofta jag kommer på mig att gå dit i mig själv. Att allt som inte är social media-redigerat perfekt är fel, svagt, misslyckande.

Men, jag kom på mig själv, Mitt i min grandiosa plan hur jag skulle fakea mig ur de sista delarna av utbildningen. Jag skulle visa upp den perfekta yogaläraren och de skulle falla hänlöst för min charm, bli mina minioner och tjäna mig troget för resten av livet…
Okej inte riktigt, men jag försökte hitta på sätt att gömma mina dippar.

Men så hörde jag mina egna ord, från de här fantastiska människorna allt eftersom de tog av sig rustningarna, visade mod och sårbarhet. Och blev påmind om kärnan i allt jag säger, förmedlar, vill leva: JAG ÄR TILLRÄCKLIG.
Och frågeställningen blev istället: “Jag som ska leda den här gruppen, måste våga vara ärlig, sann mot mig själv och visa mig sårbar. Alla tecken på annat än kristallklart fokus är mänskligt och vackert”

Minnena från denna utbildningsomgång, liksom de första två fyller upp en speciell plats i mitt hjärta. Och jag kommer bära med mig de här underbara, modiga, sårbara varelserna för evigt.

Sista dagarna fylldes med tårar, glädjedans och påfyllning av tilltro till vår egna awesomeness. Till mina nya ifrågasättande, modiga yoga rebeller: tack för allt ni gav av er själva, för ert äkta aktiva deltagande och för allt jag fick vara och utforska under vår tid tillsammans 🙏💫

Everyday YogaMindsetYoga

Ett långsammare liv fyllt av liv – hur får man det?

Idag har jag äran att presentera ett gästbloggsinlägg av Johanna Alvin. Hennes ord når mig alltid in i märgen, och jag bjuder in dig att verkligen ta dig tid att läsa hennes text med eftertanke.

Ett långsammare liv fyllt av liv. Det behöver inte betyda att allt går i slow motion, att ingenting händer, att stresspåslaget aldrig gör sig påmint eller att stadens brus aldrig når dina öron. Det handlar om att leva livet som det är. Att känna. Att uppleva. Vara i det svåra. Vara i det goda. Att följa med på färden var den än går.

Långsamt är ett ord som lätt kan förknippas med slöhet och lathet. Så är det inte för mig. Att leva långsamt är att leva livet. Mer.

Jag har skrivit en bok på ämnet. Den skulle varit klar för nästan ett år sedan. Texten alltså. Men det blev inte så. Det går inte skynda fram en bok som handlar om långsamhet. Livet händer hela tiden och ett utbygge av en yogastudio och en yogaskola skulle också få plats. Jag prioriterade det. För det handlar också om prioritet och disciplin att ha ett långsamt liv. Att inte snurra med i allt – det där som är så lätt hänt för de flesta av oss. Men nu är texten i sitt slutskede, illustrationerna igång och formgivningen ska ta fart. Spännande. Och lite läskigt. Det jag skriver om utgår från mig själv, sedan får läsaren ta det till sig på det vis som passar för den. Boken har sju kapitel med olika tema som är komponenter som varit viktiga för mig för att få ett långsammare liv. Ett liv som är fyllt av liv. Av närvaro. Av eftertanke och av aktiva val. Sedan blir det inte alltid som man tänkt sig. Men det går också att förhålla sig till.

Varje kapitel har också reflektionsfrågor och tips så du kan applicera det i din egen vardag. Här kommer ett utdrag ur det första kapitlet – Den som har mest att göra vinner inte.

Den som har mest att göra vinner inte. Det önskar jag att jag hade fattat för länge sedan men det kommer säkerligen ta hela livet. Jag har dock kommit en liten bit på vägen. Många år av att trycka in så mycket som möjligt slutade i katastrof. Man kan säga att jag kom sist. I livet.

Ständig ont i magen, huvudvärk, utslag och inflammationer i ansiktet, askgråhudton, ständigt irriterad, hejdlöst gråtande flera gånger om dagen och panikångest. En krypande känsla längst halsen, som om någon klänger längst med strupen och vägrar släppa taget, kryper upp mot huvudet och till sist slukar allt. Krampaktiga händer fryser armarna hela vägen upp till hjärtat. Revbenen drar sig närmare varandra tills det inte finns någon springa att pysa ut andningen genom längre. Min diagnos var utmattningsdepression. Diagnoserna är ändrade idag och innebär olika saker men för mig spelar det inte så stor roll vad den kallas för. Det är orsaken som är roten. Jag hade inte så mycket sömnbesvär när jag var sjuk, vilket annars är väldigt vanligt, jag vaknade inte mycket på nätterna.
Däremot tog det en evighet innan jag kunde somna. Allt som snurrade, det jag inte fick glömma bort, det jag undrade över om jag gjort rätt eller fel, tog någon illa upp, varför gjorde någon så mot mig, varför tar ingen sitt eget ansvar och varför ska jag behöva ta det ansvaret? Snävt i blicken och uppsnurpet i halsen – det var så jag levde. Länge.

Utåt sett ser det ofta ut som att vi gör hur mycket som helst och inte alls har någon tid över. Det verkar ligga någon form av status i det. Och ibland en förväntning i arbetslivet att vi ska gå från att vara människor till att vara maskiner. Men inget är som det ser ut att vara. Det ligger mycket hopp och förtvivlan och hårt arbete bakom det mesta. Arbete. Barn. Familj. Sjukdomar. Mänskliga öden. Ekonomi. Självbild. Ödmjukhet inför vad något faktiskt kräver i tid och energi kommer man långt med. Ödmjukhet inför en själv och ödmjukhet inför andra.

För dig som vill läsa mer så kommer boken efter sommaren och vill du få info om förhandsbeställning får du gärna signa upp dig på mitt nyhetsbrev på johannaalvin.com

Du hittar mer av Johanna här:
Blogg
Instagram
Yogastudion FLOW

foto: VegaFoto
23 maj, 2019 | 4 KOMMENTARER!
Min YogaspaningTala Ohm YogaYogaYoga med Vevve

Medveten närvaro – inte alltid så angenämnt

Vi är en vecka in i Mindful Maj, och det är superkul att så många hakar på mina LIVE-sända meditationer på instagram.
Min plan för Maj var en mjuk, härlig månad. Ett perfekt tillfälle för medveten närvaro helt enkelt.
Jag hör dig skratta när du läser den meningen, jag skrattar själv. Fin tanke, men naivt. När någonsin flyter livet som vi planerat?
Väldigt sällan för min del iallafall.
Så även denna gång.

De senaste veckorna har levts med andan i halsen. Det har varit en hel del utmaningar på det privata planet, många jävligt obehagliga möten och tungrodda situationer. Jag har flera gånger trott att jag skulle bryta ihop, men funnit mig själv kvar stående på båda fötterna. Storgråtit tro inget annat, men ändå med total stabilitet inom mig. Och med det har jag tagit mig igenom allt.
Nu är jag ute på andra sidan och inser att jag tryckt vissa saker åt sidan, dövt massa andra saker för att ha orkat med. Och det kommer ikapp.
Såklart.

Det är grejen med självutveckling och reflektion, med yoga och medveten närvaro. Det är inte alltid så jävla angenämt. Vissa passager är rikligt jobbiga, fyllda med skav och triggar alla impulser att avbryta, vända tillbaka, ge upp.
Ibland är det värt att trotsa rädslan, ibland backar jag och återkommer när det känns mindre jobbigt, och jag känns starkare.

Hur upplever du det?
Upplever du ständigt flyt?
Eller är det mer en halvlurig bergochdalbana som svänger ner när du minst anar det?

Jag har utlovat tips här på bloggen under Mindful Maj. Min tanke är att spela in nya meditationer och yinyogaklasser… meeeen med vår hastigt påkomna flytt, en ny omgång av IVF och Chewbacca som rockar unghundstrots kommer det bli i slutet av månaden, just nu får ni hålla till godo med allt det grymma som redan finns på min Youtube-kanal.
Först ut tips på mantrameditation för nybörjare:

Läs mer:
Majja har bloggat om lite mer angenäm medveten närvaro
och Johanna delar hur hon skapar plats för långsamhet

6 maj, 2019 | 2 KOMMENTARER!
1 2 111

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.