Vevve Jäderlund
Yoga World
Annons
Annons
Tala Ohm Yoga

72 timmar av yoga i Göteborg

Då sitter jag snart på tåget hem efter min helg, mina 72 timmar av yoga i Göteborg.
I lördags var det Yogakonventet Pure Yoga på dagen, intressant och givande att få yoga för nya lärare. Både för mig som lärare, för att fylla på i mitt förråd, men även som elev för att fylla på i det förrådet. Jag tror mig vara med på mattan, inte alls att jag har någon illusion om att jag är 100% närvarande och mindful to the max, men att jag inte kör på autopilot utan faktiskt lyssnar på läraren och låter hen ts mig dit hen tänkt att klassen ska ta mig som elev.

Nej. Så är det inte, märkte jag snabbt i lördags. Något som oftast sägs av lärare är att du ska gå på varje klass som att du vore en nybörjare. Kanske inte teknikmässigt, men utan en tanke på vilken asana som kommer näst. Det kommer (förhoppningsvis) läraren att informera dig om.
Anna Hultman från Yogayama höll en grym Jivamuktiklass och som alltid tänkte jag “okej Vevve, följ Anna”. Jag hoppade inte före, väntade på hennes lead och var så jävla närvarande att jag borde få ett nyinrättad Nobelpris så närvarande jag var. Ja eller…nej inte alls uppenbarligen. I Vasisthasana (sidoplanka) säger Anna att vi ska böja benet och ta tag i ankeln. “ja ja”, tänker jag, jag kan ju ta tag i stortån så jag gör det. “Inte i stortån, i ankeln och trycker fram höften” replikerar Anna som att hon BrainNinjat mig. Och det är ju helt omöjligt, hag får knappt tag i ankeln, och än mindre kan jag trycka fram min höft.
Min poäng är att tro dig inte veta vart du ska – för läraren kan vilja ta dig någon helt annanstans. Och glöm inte bort att Nu är föränderligt, för det som då var nu, är nu då och du kan aldrig komma i kapp. Bara släpp och lev.

Med den insikten såg jag hela lördagen som en nybörjare. Kvällen gick i galans tecken med Guldhjärtat och Joe Laberos Inferno. Jag hängde med gänget från Yogobe och en ny bekantskap Linda Myrberg – en fellow bastulover som har ett eget bastubadkoncept. Vi pratade lyx och bastu hela kvällen.

Söndagen började också med Pure Yoga men kvällen avslutades med SPA och middag på Radisson Blu Riverside. I bastun i går (på det fanatiska Radisson Blu Riversides City SPA på 11e våningen), med utsikt över vattnet ner i solnedgången, var jag tvungen att påminna mig själv igen. Att inte tänka sen, livet då, jobb 2015. Utan att faktiskt stanna upp och inse att mitt liv just nu, denna helg och en stor del av det här halvåret har varit yoga, upplevelser, solnedgångar och en massa härlig bastu faktiskt (som jag älskar!). Det som händer sen, händer sen. Just nu (läs: då i bastun) var mitt liv det, den stunden. Det var det enda jag kunde påverka och det enda jag skulle ha i huvudet. Lättare sagt än gjort, absolut, men eftersträvansvärt.

Efter den ljuvliga SPAstunden (bastu, badtunna på terrassen, ansiktsbehandling och massage) fick vi hänga med Radisson prisvinnande bartender som hjälpte oss att göra våra egna drinkar – äntligen ett alkoholfritt alternativ som inte har soda som grund! Det var blåbär, ingefära, gurka, goji bär och grapefrukt – de kallade den Rawfood drink.

Drinken följdes åt av uppsamling på  Taverna Averna, sedan middag på Made in China, mitt första besök på en kinarestaurang faktiskt. God mat, grym service och guldstjärna för att de hade så mycket bra glutenfria och vegetariska alternativ.
Efter maten stannade vi in på Tacos and Tequilas för mojito, sedan ett snabbt stopp på Olssons Vin – alla dessa ställen var en del av en nysatsning (typ något år gammalt) på Tredje Långgatan på Hisingen och det var så galet skön stämning, helt omöjligt att inte vara i nuet och insupa alla nya intryck. Grädden på det så välinredda, och planerade moset var att de hade en egen takodling på 180 kvadratmeter. Där odlas grönsaker, örter och bär, och det som odlas använder de sedan i några av de restaurangerna som jag nämnt. Det blir min gröna spaning till er från helgen.

image

image

image

image

image

image

1 december, 2014 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Tala Ohm Yoga

Radisson Blu Riverside SPAlyx med Annika Sjöö

Vilken ljuvlig helg det har varit, fylld med Yoga och underbart häng. Än är den lyckligtvis inte över för min del, jag hänger med Annika Sjöö på Radisson Blu Riverside och vi lyxar bort oss på deras SPA. Jag ska stänga ner och koppla bort, ville bara bjuda på en liten bild från min dag.
Ha en fortsatt underbar söndag och kom ihåg att andas in, andas ut.

image

30 november, 2014 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Min YogaspaningTala Ohm YogaYoga

Pure Yoga på Fitnessfestivalen

Igår kom jag till den underbara staden Göteborg för en helg fylld med yoga.
Jag fick spana in lokalerna och det kommer det bli riktigt bra!

Om du inte köpt biljetter men är sugen att komma kan du andas ut, det finns fortfarande biljetter kvar. Du kan köpa 2-dagarsbiljett, endagars eller till enskild klass (OBS! jag ingen info om detta men hörde det sägas i förbifarten igår så jag brasklappar detta sista uttalande).
Mer info om Pure Yoga och Fitnessfestivalen kan du läsa på deras hemsidor.
Nu ska jag dricka upp mitt te och tänka över hur jag tror att jag ska hinna med allt jag planerat in.
Hoppas vi ses där!

Pure Yoga på Fitnessfestivalen

Pure Yoga på Fitnessfestivalen

Pure Yoga på Fitnessfestivalen

Pure Yoga på Fitnessfestivalen

Pure Yoga på Fitnessfestivalen

29 november, 2014 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Min YogaspaningTala Ohm YogaYoga

Min Yogaspaning – inspiration till din mailbox

Du som varit på något av Johanna Anderssons pass, på SATS masthugget, ett konvent eller kanske Yogobe (yoga hemma online) har säkert nockats av Johannas ord. Ett yogapass med henne är inte bara asanas briljant satta i ett flöde, det är också yogafilosofi och en chans att lära känna nya delar av dig. Jag älskar hur hon gör yoga tillgängligt för alla och hur hon lyckas sätta ord på tankar och känslor som jag haft men inte kunnat formulera från en suddig känsla till begripligt sammanhang för andra utanför mitt huvud.

Min yogaspaning är det nyhetsbrev som Johanna, och Global Yoga teamet, skickar ut.
Fullt med tankar och inspiration, och även tips på klassupplägg samt musiklistor för dig som gillar att yoga till musik. Ett av de senaste nyhetsbreven innehöll denna text:
Under Yoga Games retreat utanför Nice förra veckan sa Rusty Wells något som jag fortfarande bär med mig.
– ”Ge det du kan. Ibland har du bara lite, ge lite. Ibland har du mycket att ge, ge då mycket. Oavsett, ge det du har!”

Jag tänkte på det då på yogamattan, när vi försökte slå knut på oss själva och samtidigt balansera på en arm. Men jag tänkte även på det när jag var trött och irriterad i kön på Hemköp och personen i kassan var ny på jobbet…
Jag tänker på det NU när jag skriver till dig, kanske är du mitt i måndags stressen och känner dig otillräcklig, kanske är du hemma sjuk men har inte ro att bara vila, eller så kom du just hem från allt och känner dig ON TOP OF THE WORLD, fylld av energi och inspiration ifrån en grym dag.
OAVSETT humör, energinivå eller plats – låt oss mötas och GE det vi kan. I de vardagliga sakerna men också i de stora mötena. Låt oss möta varandra, lite mer yogiskt, med lite mer mjukhet och ge det vi kan, här och nu!

Det stannade upp hela min dag, jag kunde inte tänka på något annat.
Så bra
Så sant
Så viktigt

Känner du dig inspirerad av detta ska du verkligen skriva upp dig!
Klicka dig vidare här för att få mer av denna yogainspiration.

Global Yoga’s manifesto:
Min yogaspaning

27 november, 2014 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
MindsetTala Ohm YogaYoga

Vad är tacksamhet för dig?

Igår var jag och herrn i huset ute på en lunchpromenad – det gäller att ta vara på soltimmarna när de presenterar sig – och som alltid avhandlades många ämnen, men det som fastnade i mitt huvud var vårt samtal om tacksamhet.
Nu är det dock så att jag är kass på att återberätta saker, än värre i text, så jag ska inte ge mig på en “Ja ba, han ba, vi ba” förklaring av samtalet. Jag ska försöka förmedla poängen istället.

Ni som följt mig ett tag vet att jag kör hårt på #TacksamhetsTisdag, en dag i veckan då jag på instagram och/eller i bloggen försöker lyfta en sak jag är lite extra tacksam för. Jag skriver på “instagram och/eller i bloggen”, för nu är det en del av min vardag att stanna upp och vara tacksam, men från början var det inte så.
Jag har länge levt med “gräset är inte bara grönare utan också längre, frodigare, skönare och lyckligare på andra sidan“-mentaliteten, en ganska skadlig och obra mentalitet, den skapar liksom inte så mycket glädje eller chanser här i livet. Tack och lov insåg jag att jag sportade offerkoftan dagligen och valde att göra något åt det, för att vända skeppet.

Det gick inte på en dag, och jag kan inte säga att det var en enskild handling som fick mig på rätt väg, men en viktig del i det var att känna tacksamhet. När jag känner sann tacksamhet för mig och mitt liv spelar det ingen roll att gräset är  grönt, långt, frodigt, skönt och lyckligt på andra sidan, för det tar inte från mig och min glädje eller framgång. Det är väl bara underbart att det går bra för flera och att så många som möjligt känner sig glada i sitt liv?

Att börja, aktivt, lyfta en sak i veckan och få dela med mig av det, samt se många andra följa med i #TacksamhetsTisdag gjorde att det lätt “rann över” till anda dagar, och andra tillfällen. Jag kunde en kall, grå torsdag se några vackra blommor som jag bara stannade upp och njöt av, eller mitt i ett träningspass sköljas över med tacksamhet för att jag hade en hel kropp som var stark och kunde röra sig obehindrat. Små saker kunde göra min dag och jag började uppskatta så mycket mer än jag tidigare fattat att jag hade i mitt liv.

För att återgå till vårt samtal igår:
Jag har hittat mitt sätt att vara tacksam, och jag vet att med tacksamhet följer också en tillfredställdhet(japp nu är det ett ord) som gör att jag inte behöver titta över staketet på det andra gräset, för mitt gräs är precis som det är, ska vara och behöver vara för mig. Som alltid när en “har sett ljuset” vill jag ju förklara detta för alla, och få alla att komma igång med den här grejen som är tacksamhet, för att inse hur bra vi har det och inte vakna upp om några år med frågan “vad fan var det som hände?” i pannan.
Mister höll inte med, han tycker att jag har en för snäv syn på vad tacksamhet är, och bör vara, att folk faktiskt kan känna tacksamhet utan att artikulera det, för sig själv eller andra – men jag håller inte med om att han inte håller med.

Självklart förstår jag att en kan känna tacksamhet utan #TacksamhetsTisdag, och att alla hittar sitt sätt. Men jag tror att nyckel till “sann tacksamhet”(vad fan det nu är), eller till att faktiskt fatta sin tacksamhet, är att verbalisera den för sig själv – inte behövligt för andra. Men när vi tror att vi är tacksamma, utan att faktiskt stanna upp och andas in rosorna, känns det som att vi snabbspolar förbi och inte får alla härliga följder som kommer. Typ tillfredställdhet, minskad avundsjuka, lycka osv.

Vad tänker du?
Håller du med mig eller är jag ute och cyklar?
Hur känner du tacksamhet?

tacksamhet

26 november, 2014 | 4 KOMMENTARER!
1 149 150 151 155

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.